Ljuset i tunneln

Jag har sett det. Och jag ser det bli starkare. En alldeles för lång period av mitt liv har slösats bort på att vara arbetslös. Har nu snart varit arbetslös i 1,5 år. Visserligen pluggade jag hela hösten så då var jag ju inte sysslolös. Nu har jag stämplat ut och lagom till att mina stämplingsdagar tog slut så lossnade det äntligen. Jag har nu fått jobb! Börjar den 12:e och blir anställd som agent, som det tydligen kallas, på det här företaget.

Det här är naturligtvis ett mycket härligt besked och något jag har väntat på. Tänkte försöka köra hårt och plugga samtidigt för att slippa en del studielån. Återstår att se om det orkas med att jobba heltid, plugga deltid och vara småbarnsförälder samtidigt. En kortare perod kanske det funkar.

Men det skönaste av allt är dock att gå till Arbetsförnedringen, förlåt Arbetsförmedlingen, och meddela att jag icke längre är i behov av deras tjänster, som för övrigt är i det närmaste obefintliga. Jag har nu skaffat ett jobb på egen hand och det är ungefär vad en arbetsförmedlare lyckas med på ett år. Läste statistik om det någonstans. Sveriges Arbetsförmedlare "förmedlar" i snitt ETT jobb per år. Och då jobbar dom heltid med det. Det är bedrövligt. Men som sagt, nu slipper jag det där ångestladdade stället!

Det här kommer för övrigt också bidra till att huvudläktar´n i framtiden troligen kommer att ägnas en del mindre tid. Förmodligen.

Andra bloggar om: jobb, arbetsförmedlingen, arbetsförnedringen, arbetslöshet, teleperformance