Ammoniakhosta

En kollega jag hade på en arbetsplats för några år sedan lurade mig en gång att dra en djup sniff i en dunk med ammoniak. Jag visste givetvis inte att det var ammoniak i dunken. Den vetskapen hade garanterat fått mig att avstå denna dumdristighet.

Nåväl, jag satte dit snoken och drog ett djupt andetag. För er som inte har den här erfarenheten på er meritlista så kan jag berätta lite kort om det. Det är ingen trevlig upplevelse vi har att göra med här. För att uppleva obehag av ammoniak är det fullt tillräckligt att hålla dunken en halvmeter från näsan och sniffa. Det räcker så. Att sticka ner näsan i öppningen däremot, framkallar en nära-döden-upplevelse. Det är som en hästspark rakt i nyllet. Det har jag visserligen ingen aning om, men jag gissar mig till det. Tårarna sprutar ur ögonen och man känner sig dyngrak och superstenad på samma gång. Kräkreflexerna jobbar dubbla skift och hjärnan säger upp sig med omedelbar verkan. Ja, ungefär så.

Efter en stund, nån timme eller så, är det mest en svidande näsa och en suspekt smak som återstår. Men jag har fått bestående men av det här. Än idag, runt fem år senare, kan jag fortfarande återkalla den där vidriga smaken. Ofta när jag sätter något i halsen och får en hostattack. Då känner jag smaken och svidkänslan. Det är vidrigt. Testa inte det här hemma, är mitt råd. Inte någon annastans heller.

Andra bloggar om: ammoniak, vidrigt, lurad, kemikalier