Trupper med alla möjliga farliga vapen är ute efter oss av en anledning jag inte minns. Vi gör förstås det enda rätta och lägger benen på ryggen. Vi springer och springer och kulor och granater viner omkring oss. Efter otaliga kilometer av industrimiljöer kommer vi plötsligt fram till ett krön. Räddningen kanske finns där bakom krönet, tänker vi.
Besvikelsen blir total när vi upptäcker att det enda som finns bortom krönet är en vidsträckt öken. Hur fan det nu gick till. Efter att ha sonderat minnet över diverse kunskaper angående öknar så inser vi att det inte är någon bra idé att ge sig över sanddynerna, speciellt inte med militärtrupper i hasorna. Vad fan ska vi göra? Funderar en stund över om det är möjligt att göra en Rambo. Alltså att möta trupperna i en strid. Två man mot en hel armé, precis som Rambo och översten gör i någon av filmerna. Bestämmer oss för att det inte heller det är någon bra idé.
Paniken sprider sig i rask takt. Jag vänder mig om och ser trupperna komma närmare. När jag sedan vänder mig tillbaka upptäcker jag till min stora glädje att öknen som var där tidigare inte längre är en öken. Nu står vi på krönet av Söderhamns Östra stadsberg och blickar ut över stadsdelen Öster. Finemang tänker vi och slänger oss ner för sluttningen. Efter 36 meter av studsande bland stenar och träd lyckas vi snacka oss in i ett bostadshus därnere. Vi söker skydd där i huset och väntar ut stormen. Här någonstans tar mina minnen av drömmen slut.
Varför drömmer man om sånt här? Betyder drömmen något? Jag blir inte klok på det här. Verkar helt meningslöst. Vaknade genomsvettig och började genast undersöka om jag hade ådragit mig några skador. Det hade jag inte.
Andra bloggar om: drömmar, jagad, militärtrupper
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
jansson gillar kommentarer.
jansson svarar på frågor.
så tveka inte.
kommentera er trötta.