En Peter Dahl skulle hänga fint hos mig

Tittade på Antikrundan ikväll. Tycker alltid att programmet, som förresten ska spela in i Söderhamn i augusti, är lite rätt intressant. Den största anledningen till att jag följde programmet just ikväll var dock att man skulle göra ett besök hos Peter Dahl, min favoritkonstnär, tror jag.

Är väldigt långt ifrån en konstkännare och retade upp mig på Helene Billgrens konst häromveckan. Har svårt att förstå mycket av konsten, just när det gäller tavlor. Men just Peter Dahl är jag svag för. Främst av två anledningar. Han ger intrycket av att vara en riktig mysfarbror. En farbror med ett litet barns fantasi. Jag bara gillar honom och har alltid gjort det. Och faktiskt, jag gillar mycket av hans målningar också. Det är något speciellt över Peter Dahl. Nåt Peter-Dahlskt som tilltalar mig. Så är det någon konst jag vill ha på min vägg, är det Peter Dahl. För att detta ska bli verklighet behöver jag en kraftig löneförhöjning. Målningen här nedan, Stolta stad, såldes på auktion för ett par år sedan för den nätta summan 5,7 miljoner kronor. Kaffepengar. Ett extremt pris för samtida konst.



Nåväl, den tavlan blir nog aldrig min, trots allt. En annan kul grej med Peter Dahl är hans egna planet Cellus med kejardömet Caribanien som härskas av Kejsar Peter I eller Theyr Caribain Ceysir, som han heter på caribanska. Peter har byggt på detta jättelika caribanska modellrike i 60 år och det kryllar av tennsoldater i huvudstaden Caribanus. Jag blir som ett litet barn varje gång jag ser något inslag om Caribanien. Vill också ha en egen värld, ett eget imperium.

Och jag känner mig lite avundsjuk på denne man med denna fantasi. Peter Dahl inspirerar mig. Och jag vill fortfarande ha honom på väggen. Eller ja, en av hans målningar.

Andra bloggar om: konst, peter dahl, caribanien, stolta stad