Tänkte att det var dags för dottern att testa sin färdigheter när det gäller teckning. Jag plockade fram ett block och en närliggande bläckpenna och försökte få henne att fatta pennan och skapa lite på pappret. Det gick sådär. Ett par streck åstadkom hon, men verkade tycka att det var ganska tradigt.
Började fundera på om hon inte riktigt uppfattade de smala strecken som hamnade på pappret och bestämde mig för att testa med en tuschpenna. Då blev det skillnad. Antar att hon hade lättare att se och förstå vad som hände på pappret när hon drog med tuschpennan kors och tvärs. Varje streck hon drog avslutades inte förrän på bordet och varje gång hon gled utanför blocket skrattade hon. Efter en stund blev det mer intressant att enbart rita på bordet, varpå lektionen avslutades.
Det är roligt det här med att rita. När jag var yngre satt jag ofta i timmar och tecknade. Det började tidigt även för mig. Min morfar var en duktig tecknare och hobbykonstnär och lärde mig det mesta jag någonsin kunnat om teckning. Det mesta är nu bortglömt, tyvärr. Såna där färdigheter måste man uppdatera och hålla färska. Annars försvinner dom.
---
Andra bloggar om: teckning, rita, barn
Men det man lärde sig som ung finns kvar där under någonstans. Barn som tex spelar instrument som mycket unga, kan ta upp det som vuxna. Och väldigt mycket sitter kvar! Det finns hopp, men kanske allt jävelskap man lärde finns kvar med?
SvaraRaderaJävelskapet finns absolut kvar. Det är också mycket lättare att minnas...
SvaraRadera