Hemkomsten

Jag fick hem min stationära dator idag. Den har varit inlagd på vårdhem en längre tid, drabbad av svåra inre blödningar vad det verkar. En dag i mitten på oktober uppvisade datorn mycket svaga livstecken och jag förstod att det var allvarligt.

Nu har den kommit hem till tryggheten igen. Men det är en svår situation vi hamnat i nu. Datorn känner inte längre igen mig. Den minns inget av det jag tidigare lärt honom. Den är helt rensad och tömd om man kan uttrycka det så. Ni fattar vad jag snackar om. Det finns inte en pryl kvar innanför det där skalet. Inget Photoshop och inget av alla de andra programmen jag samlat på mig heller. Inga filmer, ingen av de cirka 5000 musikaliska stycken som fanns där samlade. Och. Så. Vidare.

Men samtidigt är det positivt. Nu kan vi få en nystart. Vår relation var på slutet väldigt spänd. Jag har inte kopplat in åbäket ännu. Jag antar att jag är rädd för att samma elände ska inträffa igen. Eller så är jag bara rädd för att ta tag i allt som behöver återställas. Jag vet inte. Vad jag därmot vet är att det är en jävla tur att min farbror Rune fixar det mesta när det gäller datorer.