Det tog ungefär två timmar att skyffla ner snön från garagetaket och sedan förpassa den från uppfarten till snödrivan på andra sidan vägen. Ett tungt jobb, känner jag framförallt nu efteråt. Ryggen mår lite halvtaskigt. Efter nån halvtimmes arbete överväldigades jag av känslan av evighetsarbete. Det tog aldrig slut. Fantastiska snömängder däruppe på den förhållandevis nätta takytan. Det övre laget med nysnö gick lätt. Värre var det när jag kom ner till det äldre, mer isiga och kompakta lagret. Det tog slut, till slut, och det firade jag med ett svanhopp från taket ner i djupsnön på gården.
En del av snön hivade jag för enkelhetens skull, ner på uteplatsen på baksidan. Nu räknar jag med att snödrivorna där bak har tinat bort i mitten av juni. Jag tänkte att det var tvunget att föreviga bilden av mig däruppe på taket. För vem vet när det blir så mycket snö att det är nödvändigt med takskottning nästa gång? 10 år? 20 år? Plumsade runt en sväng på baksidan. Djup snö. Stack ner tumstocken till botten. Tittade på siffrorna. 83 centimeter. Åttiotre centimeter. Tog en bild på tumstocken, för den siffran kan också vara bra att föreviga.
81 borde de väl vara ...
SvaraRaderaÄh, var inte så petnoga. Jag pillade bort lite snö framför stocken så att man skulle se siffran 83
SvaraRadera3 opartiska vittnen? Ja, minst!..plumsa runt och leta gröpper...:)
SvaraRaderaKameran räcker väl som vittne eller?
SvaraRaderaNere under snön..jaha..Okej:) jag tror självklart på sådant. Man ljuger inte om snödjup och temperaturer.
SvaraRadera