Jag hörde en låt på radion när vi satt till bords för middag tidigare ikväll. En sådan där låt som framkallar svåra nostalgichocker och minnen. Minnen av ingenting egentligen, men från en period i livet som är borta och aldrig kommer igen. Det kan ha varit under gymnasietiden, då jag och mina närmaste vänner spenderade många av våra eftermiddagar på kondis. Alltså på konditori. Jag väljer bort ordet café i det här sammanhanget eftersom vi var stamgäster på Söderhamns klassiska Rådhuskondis.Konditoriet med sin bevarade femtiotalsinredning som lämpar sig alldeles speciellt bra för att bara sitta och surra över en slät kopp kaffe. Vi satt där, i timtal och under långa stunder sa vi nog inte så mycket till varandra heller. Vi bara satt och begrundade. Och matade i femkronor i jukeboxen. Den viktigaste detaljen var nog jukeboxen. Alla konditorier värda namnet bör ha en Rock-Ola i ett hörn. Och just en sån har man på Rådhuskondis. Som vi spelade på den där maskinen, trots att det kostade oss en femkrona varje gång. Jag minns att det var speciellt två låtar som var väldigt stående inslag när vi var där. Båda dessa finns representerade här nedan. Den vänstra av de två var den som väckte mina minnen tidigare ikväll. Jag tänker nu att det är flera år sedan jag besökte Rådhuskondis och att jag nog gör bäst i att ta en fika där snarast möjligt, för mitt eget välbefinnande.
Två fantastiska musikstycken detta, som har roffat åt sig speciella platser i musiktyckarhjärtat. Så som vissa låtar tenderar att göra. Och för att förenkla valet av vilken låt ni ska spela först så är den vänstra Wicked game med Chris Isaak och den högra Immortality med Pearl Jam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
jansson gillar kommentarer.
jansson svarar på frågor.
så tveka inte.
kommentera er trötta.