Fömiddag i soffan hemma.
Stina: "Pappa, det knackar på dörren"
Jag: "Nä, det gör det inte alls"
Stina: "Men vafan! Ska jag behöva gå och öppna själv!?"
Därefter stolpade den lilla bestämda damen iväg med arga och tunga steg och öppnade dörren och upptäckte att pappa hade rätt. Men det erkände hon givetvis inte. Hon har byggt upp en fin vokabulär, tycker jag. En annan vanlig replik under sommarkvällarna har annars varit: "Meen! Jävla myggjävlar!" Jag undrar var hon får alla kraftfulla uttryck ifrån. Jag har ingen aning. Absolut ingen aning.
Du
SvaraRadera