Samarbete

Jag bygger sandslott. Stina river dom. Vi har ett fint samarbete tycker jag.

Det här gillar jag

Det är mycket tillfredsställande när man hittar ny musik och upptäcker att man blir väldigt tilltalad av det. Glasvegas är nya stjärnor på musikhimlen. Jag har hört talas om bandet ett tag, många gånger genom en reklamjingel på Spotify. Men jag har liksom inte kollat upp det närmare. Har fått för mig att det inte är nåt för mig.

Tills ikväll. Såg en intervju med gitarristen Rab Allan och tänkte att nu är det dags. Så nu har jag Spotifyiat och Youtubeat lite och ganska snabbt insett att jag gillar det här. Bra skit är vad det är. Eller hur?

Jag får liksom ingen ordning

En liten morgonreflektion. Sitter och dricker mitt morgonkaffe och rotar runt lite i Spotifyarkivet. Hittar Lars Winnerbäcks nya singel Jag får liksom ingen ordning. Och här har jag också svårt att bringa ordning.

Vad sysslar Lars Winnerbäck med här? Har han slagit sig ihop med Melody Club? Nej du Lars. Det här är nog det första du åstadkommit som jag inte gillar. Och förhoppningsvis det sista.

Godmorgon!

Ganska frånvarande

Som den uppmärksamme noterat är jag inne i en relativt bloggfri period för tillfället. Så kommer det nog att fortsätta under den närmaste månaden, skulle jag tro.

Tanken var att jag skulle redogöra för anledningen till tystnaden med det här inlägget, men inte ens det orkar jag med. Det är ganska skönt att inte blogga ibland.

Vem är rädder för svininfluensan?

Ska till jobbet strax. Där har man rustat för svininfluensan. Inte med gratis vaccin åt alla anställda eller så. Nej, man har vräkt ut lådvis med desinfektionsservetter i små förpackningar. Det decinficeras på händer, fötter, tangentbord, musar och datormusar.

Det luktar starkt det där. Svider i ögonen gör det också om man råkar desinficera sig där.

Dagens Bensinmack

På Norralagatan i mackmetropolen Söderhamn. Dra mig baklänges, Texaco är tillbaka, tänkte jag, när jag cyklade förbi häromdagen. Så ligger det inte till. Det är snarare så att Preemmacken som låg där har stängt och man har plockat ner skyltarna och istället blottat de gamla Texacoskyltarna.



Enligt en initierad källa ska det nu bli pizzeria i lokalerna. Och det behöver vi ju i Söderhamn, fler pizzerior? Den lilla staden med det stora pizzautbudet. Här kan man äta en pizza om dagen i ett år utan att besöka samma sylta mer än en gång.

Kanske ska jag börja snegla åt den här sidan...

Ett hjärta stinker blod och svett

Jag ska inte säga att jag hade glömt hur jävla bra Thåström och Imperiet är, men det hade nog hamnat lite avsides för en stund. Det blir ju ofta så med musik som har funnits där sedan barnsben och alltid betytt väldigt mycket.

Hos fadern idag hittade jag en platta jag inte spisat på länge. Den är nog min, om pappa nu inte lånat den av någon annan. Jag blev lite varm och glad och stoppade den i stereon, skruvade upp volymen och lutade mig tillbaka.

En våg av välbehag och nostalgi sköljde över mig där jag satt och det hela ledde till att jag under de senaste två timmarna har förkovrat mig i allt jag har till förfogande med det här geniet. Fullkomligt fantastiskt bra.

Funderar över andedräkt

Vi har många märkliga ord i det svenska språket. Nyss tog jag en dusch och inne i badrummet fick jag syn på tandkrämstuben. "Frisk andedräkt" står det på den.

Andedräkt är ett sånt ord. Inte ett eget ord utan en sammansättning av två olika ord, med helt olika betydelser. Översatt till engelska blir det spirit-costume, och hur jävla dumt låter inte det. "Excuse me sir, could you please do something to your bad spirit-costume?"

Det heter ju att man andas och luktar det illa när man andas har man dålig andedräkt. Ordet ande har ju en helt annan innebörd än ordet andas. De två orden tillhör ju inte ens samma ordklass. Här skulle jag då vilja byta ute ande mot andning, och sedan lägga på ett s. Alltså andnings-, och där är den första delen av det nya ordet.

Här kommer dräkten in i bilden. När blev det fel på ordet lukt i såna här sammanhang? Eller odör. Eller doft. När jag ändå är igång kanske jag ska avhandla orden andetag och andhämtning också. Två till helt vansinniga ordkonstruktioner. Andhämtning låter närmast som något fågelhundar sysslar med.

Hur många kanalbyten hade SVT ikväll?

Fan vad trött jag blir på SVT och deras kanalbyten när det är friidrottssändningar i synnerhet och sportsändningar i allmänhet. När jag såg den där textremsan "Sändningen fortsätter i SVT2" för sista gången ikväll tänkte jag att det var väl själva fan, nu har jag bytt kanal minst 20 gånger.

Efter att ha räknat i tablån såg jag att det kanske var en marginell överdrift, men fem kanalbyten hann dom med, SVT-patrasket. Det är fem för många. Rapport och Aktuellt i olika kanaler. Samma TV-bolag, samma nyheter. Olika nyhetsankare och olika tider.

Är det inte bättre att köra ihop alla nyheter på samma kanal? På det viset slipper vi ädla sportfantaster sträcka oss efter fjärrkontrollen i onödan. De som tittar på Rapport tittar säkert bara på Rapport och sen sitter dom och blir förargade över att det blir plötsligt blir friidrott i samma kanal. Friidrott som dom ändå inte vill se. Vilket leder till att även dessa arma människor tvingas byta kanal. I onödan.

Ballt Bolt

Såhär skrev jag för ganska exakt ett år sedan. Då hade Usain Bolt satt ett fantastiskt världsrekord på 100 meter och sedan slagit det gamla världsrekordet på 200 meter av bara farten.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Det Usain Bolt gjorde ikväll kan väl närmast beskrivas som sinnessjukt. Jag är bara glad att jag fått vara med och uppleva det här, även om det bara är genom rutan. Något att berätta om för dottern när hon växer upp. "Vad säger du Stina, ska vi trimma moppen lite så den blir lika snabb som Usain Bolt". Eller nåt sånt.



Vad är det här för människa egentligen?

Blogga?

Nej, jag orkar inte. Har inget att uträtta vid tangentbordet för tillfället. Inget att komma med. Har istället fullt upp med annat. Nyss till exempel tittade jag på friidrotts-vm. Och nu ska jag titta på en film. Antagligen en skräpfilm, men ni ser, fullt upp. Åjo, fullt upp.

Hans Edler är väl inte jättekänd

Jag ser den här reklamfilmen i tv varje dag. Reklamfilmen om Hans Edlers skiva Remember the Sixties. Och jag tycker att den är sådär charmigt fjantig. Det är lika med nästan alla musikalbum som marknadsförs via tv-reklam.

Jag vet inte mycket om den här mannen. Han hamnar lite utanför mitt ganska breda musikintresse. Men jag känner till honom lite vagt och vet att han har sysslat mycket med elektronisk musik. Tror jag i alla fall.

Men när jag plockar upp den här lilla godbiten på tuben hamnar Hans Edler, åtminstone för tillfället, innanför mitt musikintresse. En skön version av Ghost Riders in the sky, för mig alltid ett stycke av Mr. Cash, även om det inte är han som är upphovsman. Och även om den också är väldigt bra med The Shadows.

En dag inte tillräckligt för att skapa vardag

När jag klev innanför dörren till mitt arbetsrum i morse gjorde jag det med en djup och omedveten suck. Lite dumt att börja dagen så, tänkte jag sen. Jag satte mig vid datorn och chockade mig själv med att minnas alla lösenord. Det bara kom tillbaka. När jag tänkte på det igår mindes jag inte ett enda.

Efter att ha ägnat en timme åt att gå igenom mailboxen, som innehöll 421 elektroniska brev, tänkte jag att det var dags att börja jobba lite. Och det gick förvånansvärt bra. Inte riktigt som vanligt men bra nära. Imorgon ska jag starta dagen med att säga "morrn" istället för att dra en suck. Det ska jag.

Men vardagsbloggandet låter vänta på sig ett tag till känner jag.

Morgondagen är en arbetsdag

När jag nu ikväll ligger i soffan och förkovrar mig i litteratur, kan jag ändå inte låta blir att reflektera över alla blandade känslor inför att jag återigen börjar arbeta imorgon. Jag fortsätter visserligen att endast jobba två dagar i veckan, åtminstone fram tills att dottern får dagisplats.

Men det är ändå med ett visst vemod jag konstaterar att semestern är över för den här gången. Lite som när jag som barn absolut inte ville gå och lägga mig kvällen innan det var dags för skolstart efter sommarlovet.

Samtidigt finns där en känsla som säger att det blir skönt att hitta tillbaka till vardagen igen. Vad det nu ska betyda? Vardagen. Om man tänker på att det faktiskt är i vardagen man lever den absolut största delen av året så är det bäst att man försöker trivas med det. Annars blir det antagligen väldigt jobbigt.

Jag ska försöka gilla läget. Ge mig ett par veckor så ska jag återkomma i frågan. Jag har trots allt grejer att se fram emot om några veckor. Stora grejer.

Men hur jag än vrider på det så känner jag ett vemod. Sommaren är en härlig tid, i synnerhet när man är semesterledig. Jag har haft en bra sommar. Jag har egentligen inte gjort så mycket och jag har egentligen också haft alldeles för mycket att grubbla över och tänka på. Men sommaren har varit bra trots det. Och trots det lite gråa vädret. Jag har ju badat med min älskade dotter. Räcker så.



Och kanske kommer också en portion blogginspiration i samma kuvert som vardagen? Det borde det ju göra.

Update: Släppte precis ut hunden. Det smattrar på altantaket. Det regnar ut. Semestern regnar ut. Regnar bort. Så passande.

Hur?

Måndag. 10:e augusti. Tionde i åttonde? Vad hände? Hur gick det här till? Vart tog sommaren vägen?

Häromdagen skrev jag det här inlägget. Det var den tjugosjätte juni det. Häromdagen. Jag har så svårt att förstå hur sex veckor kan passera så fort. Svårt.

Det är så vackert här

Som ni ser.

En liten tripp

Vi åker på en liten kort tripp idag och kommer hem på fredag kväll. Det sista vi gör innan det sabla jobbet tar vid. Vi har bokat oss en sån här stuga på det här stället, ungefär nio mil hemifrån.

Planerar att ligga och läsa, sitta och läsa. Kanske kolla på någon film, kanske bada lite, kanske vandra runt i naturreservaten. Bara vara, för en gångs skull. På återhörande.

Dagens Dazzålågi

Vi är kvar i Långvind där jag hårdspottade förra veckan. Här har vi en variant på ett dubbeldass, med den skillnaden att det är två separata som hänger ihop med ett par hyllor. Kan det vara en för damerna och en för herrarna?

Hursomhelst så hänger det en alldeles underbar och inbjudande liten väggprydnad i det ena. Här sitter man ner länge.




Fler bilder finnes här.

En bild bara

Det är varmt och kvavt. Typiskt sommaren 2009, känns det som. Mulet men varmt. Tänkte att jag skulle blogga en bild på Stina bara, det var ett tag sedan. Vet att många som läser den här bloggen efterlyser det.



Hon växer, det lilla livet. Älskar alla lekparker gör hon. Har börjat säga en del ord. Bara konstiga ord. Pappa vägrar hon konsekvent att säga. Mamma däremot går bra. Och ord som "stäng", "pang" och en variant av varsågod som låter ungefär "vaich". Däremot förstår hon det mesta så vi kommunicerar friskt här hemma nu.

Skoj på kundservice

Sitter och slösurfar lite och tittar lite på prylar i en webshop när jag läser den här raden, som får mig att flina en aning.

"Vi har bra priser, full kundservice och bra betalsätt som passar alla."

På den kundservicen vill jag jobba. Istället för den kundservicen jag nu jobbar på, där jag för övrigt kikade in idag efter drygt fem veckors semester. Jobbsuget stod inte direkt som spön i backen. Mycket har hänt under sommaren. Återstår att se om jag kan leva med det missnöjet och den vantrivsel dessa förändringar kommer att innebära för min del.

Dagens Dazzålågi

Besöket i Långvind gav utdelning. Jag hade räknat kallt med att få halvhyfsade spottmöjligheter, men att det skulle vara ett skithuseldorado hade jag inte räknat med.

På grund av diverse omständigheter, mest på grund av att kamerabatteriet tog slut, hann jag fånga långt ifrån alla skithus på bild. Men jag återkommer.

Först ut blir det här enkla huset. Förråd till vänster- hemlighus till höger. Smidigt, vackert och allt man behöver. Kanske inte så unikt. Men som vi brukar säga; alla skithus ska spottas någon gång under dess livstid.





Finnes även här.

Kjellvander på Bränneriet

I torsdags upplevde jag en mycket trevlig dag. Vi åkte med några vänner till Långvind, ganska precis mitt emellan Söderhamn och Hudiksvall. Främsta anledningen till det var spelningen med Christian Kjellvander på fantastiskt härliga Café Bränneriet.

Det blev en fin dag. Vi hade bokat in oss över natten i vad vi trodde var en stuga. Började ana oråd när vi fick nyckeln och det på nyckelringen stod "Skrubben". Stugan var mer i paritet med en lekstuga. En snabb överslagsräkning säger mig att storleken var ungefär fyra kvadratmeter.



Nu gjorde inte det så mycket eftersom vi spenderade dagen nere vid havet i en våra campingstolar. Mot kvällen, när regnet började falla, tog vi plats i skrubben och satt och spanade genom fönstret för att se när Kjellvander äntrade scenen. Alltså scenen som är belägen till vänster i bild, vid det liggande parasollet. Vi bodde på första parkett.

Regnet som strilade behagade att upphöra alldeles lagom och spelningen blev en fin upplevelse. Naket och avskalat, med bara herr och fru Kjellvander. Bortåt två timmar fantastisk musik och vi gick till sängs nöjda och glada.



Videon här nedan är egentlig av alldeles för dålig kvalité. Jag hade fel kamera med mig för ändamålet, vilket jag ångrar en aning idag. Ett videoklipp är ändå ett videoklipp och det här är Homeward Rolling Soldier. Åtminstone en del av den.