Höstdagarna

Det har varit fina höstdagar ett tag nu. Härlig luft. Jag äter min lunch rätt snabbt och går sedan ut och synar omgivningarna omkring jobbet en stund. Ingenting jag inte sett förr, men det är ju skönt trots det. Ibland tar jag med kameran. Det gjorde jag igår. Två bilder med sol här nedan.



Uppe på Faxeholmen. Där var jag och fotade den 1 april 2009 också. Då var det snö på marken. Det var det inte igår. Men däremot en jävla massa tomma ölburkar. Jag stannade däruppe en stund och insöp atmosfären. Man känner historiens vingslag däruppe på den gamla borggården.



Sen knallade jag ner igen och tog en bild på byggnaden jag jobbar i. Solen fick vara med nu också. Lunchen tog slut och jag gick in och jobbade igen och trivdes vidare. Visst är det fantastiskt att ha ett jobb som man trivs med?
---
Läs även andra bloggares åsikter om höst, väder, foto

Bisarr näsupplevelse

Nu ska jag berätta om något märkligt och kanske lite halväckligt. Jag har ganska nyligen blivit kvitt en lång förkylning. Det hela började med en jobbig tvåveckors period där jag hade extremt ont i halsen. Efter ett besök på Hälsocentralen konstaterades det att det inte handlade om halsfluss och angiven ordination blev ungefär: det är bara att gilla läget. Så det försökte jag göra och halsontet gav med sig efter en tid. Därefter drabbades jag av lite nästäppa. En märklig nästäppa. Jag blev väldigt öm långt upp i den ena näsborren och när jag försökte snyta mig hände det inte något överhuvudtaget. Inte mer än att det kändes som att något fladdrade långt inne i näsan. Som om en liten del av näsans insida hade lossnat och hängde och dinglade. Därav smärrtan, tänkte jag, och tyckte att det var en helt logisk förklaring.

Tills i lördags. Jag tänkte att jag gör ett till försök att snyta ut det där eländet som hängde därinne. Och här kanske ni kräsmagade ska sluta läsa. Jo, jag samlade kraft och blåste ut genom näsan med full kraft, varpå jag kände att det blev väldigt blött i pappret jag höll i mina händer. Min första tanke var att jag blödde näsblod igen, för det ägnar jag mig åt alldeles för ofta. Men det var inte näsblod. Det var någon annan form av vätska. Genomskinlig, som vatten. Och det fortsatta att bokstavligen rinna vätska ur min näsa. Hjärnsubstans? frågade jag mig själv. Men det var nog en drastisk tanke. Efter den här incidenten försvann smärtan i näsan och allt är frid och fröjd. Men frågan kvarstår. Vad i helvete var det som rann ur min näsa och varför?
---
Läs även andra bloggares åsikter om: näsa, förkylning, upplevelse

Hoppa i puschen

Ja, eftersom att Stina inte kan uttala bokstaven "F" så blir det puschen när hon ska säga puffen. Vi pratar alltså om rispuffen nu. Eller saccosäcken. Stina hoppar från armstödet på soffan och landar i puschen. Oftast går det bra. Ibland går det sämre och hon hamnar utanför. Men det avskräcker henne inte nämnvärt. Lite gråt och sen på´t igen bara. När jag satte mig på golvet framför med kameran i högsta hugg frågade hon: -"Ska du knäppa kamera på mig, pappa?". Det gjorde jag, och fångade en rätt skojig frisyr.


---
Läs även andra bloggares åsikter om: barn, foto

Upptagen med möbler

IKEA igår. Vi kom hem med en släpvagn med väl paketerade byggsatser och några tusenlappar mindre i börsen. Det är kul det här med nya möbler. Att få förnya sig lite. Följden av det här är att jag är rätt upptagen på kvällarna för en tid framöver. Och att vi får en del möbler över. Jag har hunnit montera ihop tre klassiska Billyhyllor. Och just Billyhyllor har jag monterat några gånger tidigare. Inga konstigheter alls. Ändå lyckades jag göra fel på de två första. Visserligen inte samma fel, men ändå. Klantigt, kan jag tycka. Enkla fel som att jag vände bakstycket åt fel håll, trots att den ena sidan är vitmålad och de andra sidan är brun och jävlig.Och givetvis hann jag med att spika fast den också, innan jag upptäckte mitt misstag. Bra jobbat.
---
Läs även andra bloggares åsikter om: IKEA, möbler, montering

En höstbild

Vi skulle gå på picknick och grilla lite korv någonstans i skogen häromdagen, tänkte vi. Det sket sig när vi inte fick tag på någon engångsgrill. Slutar man sälja såna när augusti är slut? Nå, vi bestämde att går ju bra att grilla hemma på gården också, så det gjorde vi. Stina uppskattade det också, troligen lika mycket som om vi hade gått ut i skogen.

Det var sådär fint höstigt ute och jag tänkte att jag skulle ta en bra bild på Stina bland alla löven. Det är inte lätt att få den här flickan att posera framför en kamera. Jag lyckades väl ändå hyfsat till slut, tycker jag nog. Men det krävdes lite gnat. Stina tycktes ha väldigt svårt att förstå varför jag absolut skulle ha henne att sitta på den där lilla stubben.


Läs även andra bloggares åsikter om: höst, picknick, foto

En liten vägbeskrivning

Såg en grej i en statusuppdatering på Facebook som jag tyckte var lite kul. Det handlar om en lite annorlunda vägbeskrivning. Så surfa in på GoogleMaps och klicka på vägbeskrivning. Skriv därefter in Tokyo i fält A och New York i fält B och hämta vägbeskrivning för att se hur du lämpligast tar dig mellan dessa städer. Bläddra sedan ner till punkt 21 i vägbeskrivningen och se efter vad du ska göra just där.

Om du inte orkar göra detta så kan du vara bekväm och klicka här för att se exakt vad det står i vägbeskrivningens punkt 21.
---
Läs även andra bloggares åsikter om: google maps, kartor, vägbeskrivning, tokyo, new york

Fel dag att glömma matlådan

Det var rätt blött i morse. Skyfall precis när jag lämnade hemmet och cyklade i turordning till dagis och sen vidare till jobbet. Regnstället på, så jag klarade mig skapligt undan den värsta vätan. Överallt utom på fötterna. Jag tänkte ju att det går nog bra med fötterna när jag cyklar och slipper klafsa runt i vattenpölar. Det gjorde det inte. Så nu vet jag att Converse Allstar inte är skor som funkar bra om man vill ha torra fötter. På jobbet blev det barfotadag i mina tofflor. Det funkade det också. Men lukten av blöta skor fick jag, och några andra, leva med under dagen.

Jag är en sån som alltid kommer i tid till jobbet. Åtminstone i 99,9% av fallen. Idag var det på gränsen. Något hade hänt med mina redan dåliga cykelbromsar, som medförde att bromseffekten var i princip obefintlig. Detta gjorde ju förstås att jag var tvungen att cykla något långsammare och försiktigare, vilket i sin tur ledde till att mitt välplanerade tidsschema fuckades upp en aning. Och jävligt nog stod chiefen utanför mitt rum och pekade på klockan och skakade på huvudet när jag plaskade in på jobbet. Jag kom visserligen in precis i tid, men det tog omkring fem minuter att krypa ur de åtsmitande och pissblöta regnkläderna. Jag skyllde på den dåliga sikten. Det funkade, tror jag.

Och apropå rubriken. Jag glömde givetvis matlådan hemma idag och blev tvungen att ta på mig blöta strumpor och skor och ge mig ut i vädret på lunchen igen. Typiskt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om: väder, regn, väta

Valresultatet

Såhär röstade söderhamnarna i kommunvalet. Förvånad någon?

---
Läs även andra bloggares åsikter om: val 2010, valresultat, politik

Oscarsborg och en ekorre

Fantastisk höstmorgon idag. Kylig, klar och frisk luft och en skön morgonsol. Jag jobbar ikväll och då har jag lite extra tid för en promenad innan jobbet. Och det tackade jag inte nej till. Tyckte att det var fotoläge så jag tog med mig kameran. Slängde iväg ett slumpskott, utan att titta i sökaren, på Oscarsborg som badade i morgonsol. Det blev skapligt, med tanke på att jag fick sträcka på mig för att nå över häcken som syns i nedre bildkant.


Sen knallade jag vidare och hörde ett litet prassel till vänster om mig inne i buskarna. Det var en ekorre som trippade uppför en trädstam. Lyckligtvis hade jag inte hunnit stoppa undan kameran så jag fick ett par bilder på´n. Girig som jag är försökte jag komma närmare för att få ännu bättre bilder. Det lyckades inget vidare. Ekorren skrek till och försvann spårlöst i skogen.

Nu ska jag dra på mig ett par strumpor, äta en bullskiva och cykla till jobbet.
---
Läs även andra bloggares åsikter om: höst, väder, foto, ekorre

Seger och svåra fotoförhållanden

Det blev som förväntat seger i matchen mot finnjävlarna i Haparande/Torneå. Siffrorna 8-5 och en ohotad seger trots en seg inledning och allmänt svajig försäsongsbandy. Ochåterigen har jag fått bekräftat att det är snudd på omöjligt att plåta bandy om det inte är dagsljus eller om man inte har väldigt ljuskänsliga objektiv. Dagsljus är det ytterst sällan på bandy nuförtiden och speciellt ljuskänsliga objektiv har jag inte heller. Så det blir mest pannkaka av alltihop. Kolla bilden här nedan på Daniel "Popa" Jonsson exempelvis.



ISO-talet är så högt som 1600 vilket gör bilden brusig åt helvete. Men det är nödvändigt när man har att göra med kombinationen bedrövliga ljusförhållanden och det faktum att bandy är världens snabbaste bollsport. Jag kan inte bättre med den utrustningen jag besitter. Men det är ju lite kul att syssla med ändå, som glad amatör.

Broberg i helsvarta matchställ ikväll. Visserligen är tröjorna bara en försäsongsmodell, men ack så tjusiga. Under säsongen kommer vi att gå från blå grundfärg på våra bortaställ till att spela i en helsvart skrud. Jag lutar nog litegrann åt att vi kanske borde använda det helsvarta utförandet som hemmaställ. Det är inte klokt vad läckert det är. Någon som håller med?

Skönaste replikskiftet hört på läktaren, mellan två personer varav den ena aningen förfriskad:

Person 1: (oförfriskad) - "Men fan vad du sarjar* när du är full!"
Person 2: (förfriskad) efter kort tystnad: - "Men du då, du sarjar ju fast du är nykter du. Det är tamefan värre det!"

* Att sarja innebär rakt översätt att vara tjatig eller nötig.
---
Läs även andra bloggares åsikter om: bandy, broberg, champions cup, popa, foto

Bandyluft

Nu vädrar jag bandyluft på allvar, känner jag. Sitter och väntar på bilservicen som tar mig till Edsbyn och Champions Cup. Jag har ändå legat av mig en aning - det här blir min första bandyupplevelse den här försäsongen. Men det är så det måste bli. Försäsongen är ändå "bara" försäsong och jag har ju en del annat för mig. Jag prioriterar högsäsongen. Just nu är jag mest upprörd över det hutlösa entrépriset. 150 spänn för endagsbiljett. Jag ska ju bara se en match!! Skäms Edsbyns IF! Skäms. Men pengarna måste väl in på andra sätt nu, förstår jag.

Bandy, bandy! Nu åker vi!
---
Läs även andra bloggares åsikter om: bandy, sport, broberg, champions cup

Jan Björklund och hans skalle

Jag har tittat på Debatten i TV4 ikväll. Underhållande och som vanligt ganska mycket pajkastning. Att röstfiska hos mig är dock helt meningslöst, ty jag vet var jag lägger min röst. Jag finner det hela intressant att åskåda trots det, mest ur retorisk synvinkel. Ikväll har jag dock mest suttit i soffan och funderat över Folkpartiledaren Jan Björklunds skalle. Är inte den väldigt stor i förhållande till hans kropp? Eller åtminstone i förhållande till hans axelparti. TV4 har vid flera tillfällen visat karikatyrer av de olika partiledarna och i Jan Björklunds fall känns det inte så jävla mycket karikatyr över det hela. Mannen är ju en karikatyr i sig själv.


Statsminister Reinfeldt viftade med en lapp och pratade om ett budgethål på 20 miljarder från de rödgrönas sida. Mona Sahlin kontrade med att det som stod på den lappen var en ren lögn. Reinfeldt lackade ur på Ohly och påtalade att pengarna rasar ur fickorna på vänsterledaren så fort han har ordet. Peter Eriksson visade segervisshet när han talade om för Reinfeldt vad som händer "när du avgår efter valet på söndag". Men den stora frågan kvarstår. Hur många miljarder ryms i budgethålet mellan Jan Björklunds framtänder? En guldtia kan man väl klämma in där emellan i alla fall? Så, det här var väl ett sakligt inlägg i den politiska debatten?


---
Läs även andra bloggares åsikter om: politik, val 2010, jan björklund, debatt

Dagens Cup

Morgonpromenaden med hund blev kort idag. Vi möttes av pissväder när vi klev ut på brokvisten och det brukar inte vara någon bra kombo med vår bekväma fyrbenta vän. Så vi knallade väl i 50 meter, sen när alla behov var uträttade blev det tvärnit. Inget annat att göra än att vända hem.

Nåja. Jo, sa jag det? Idag drar Champions Cup igång. Det vackra gula laget går in i det hela klockan 16.30 då man tar sig an svenska mästarna Hammarby. Imorgon ska jag nog ta en kvällstur till Edsbyn och se säsongens första bandy. Det ska jag nog.

Godmorgon!

Läs även andra bloggares åsikter om: hundar, väder, bandy

Dagens Eduard Anatolyevich Khil

Är det på riktigt, det här? Det är väl ungefär vad jag funderar på just precis nu.

Kvick i käften

Dottern Stina börjar närma sig 2,5 år. Det märks på hennes verbala förmåga att hon blir äldre och finner sig allt snabbare. Igår fick hon till det med en skönt dräpande kommentar. Sambon, Stinas mamma alltså, har köpt nya glasögon som hon hämtade hem igår. Väl hemma testades glasögonen och det följdes av lite poserande inför mig och Stina. Flickan tittade underfundigt en stund och sa sedan med en allvarlig ton: "-Mamma, du ser inte bra ut!".

Hon kan ju ha menat att mamma inte såg bra ut genom glasögonen, men det lät mer som att hon syftade på något annat. Jag hade svårt att dölja skrattet. Tidigare samma dag hade vi följande konversation när det plötsligt ringde på dörren och jag frågade Stina: -"Vem kan det vara som kommer nu?" Stina såg frågande ut så jag tillade: -"Någon som är gammal som gatan och inte har något hår.

Stina utbrast då i stor lycka: "-Farfar!!". Hon hade rätt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om: barn, kommentarer, humor

Burken är hemma

Min stationära dator har återvänt till hemmet efter någon månads frånvaro. Det känns bra, det här. Nu kan jag scanna bilder och fixa och dona som jag vill igen. Här har jag ju Photoshop också, även om jag under den här tiden har glömt bort det mesta av det lilla jag kunde utföra i det gedigna redigeringsprogrammet. Nåväl, scannern gick varm en sväng alldeles nyss. Här är en lapp från brevbärar´n som satt på vår postlåda i inledningen av sommaren. Jag gillade den - så jag sparade den.



Vi klippte givetvis genast bort lite överflödigt busk så att man kunde sikta brevlådan där i häcken. Dagen därpå låg ett tackkort i brevlådan. En fin gest av brevbärar´n tycker jag. Nu är jag visserligen bekant med postmästar´n i fråga, men det förtar inte det fina i gesten. Den här postmästar´n gör för övrigt rätt för sitt namn. Jag tror att han vet var alla i den här lilla staden bor. Det räcker nog att man skriver namn på breven så kommer de till rätt adress. Yrkesskicklighet, jo jag tackar.

Läs även andra bloggares åsikter om: post, brevbärare, lappar

Leif GW Persson för 113 spänn

Vem köper en sån här docka? Och om nu någon köper den - varför? Vad ska man ha den till? Dockor av det här slaget brukar ju avbilda hjältar eller idoler av nåt slag. Vem har Leif GW Persson som hjälte? Hasse Aro? Dockan finns att köpa på Leif GW:s egen hemsida, för övrigt.

Finns i två varianter. Leif GW Bubblehead för 113 SEK och Leif GW Bubblehead Sherlock Edition för 112 SEK. Varför är Sherlock edition billigare?

Det här med formsvackor

Jag sitter och bläddrar lite i det förflutna. Alltså i den här bloggen. Tittar vad jag har bloggat om tidigare. Jag bloggar ju så lite och dåligt nuförtiden. Det rör sig nog om en väldigt lång formsvacka, tror jag. Funderingarna som normalt resulterar i mer eller mindre läsvärda blogginlägg finns inte där på samma sätt. Det är stopp. Tomt. Blankt. Vad betyder det här? Är jag för upptagen med annat? Jobbet tar ju väldigt mycket tid och energi förstås. Speciellt psykisk energi. Hemmalivet hinner jag inte med tillräckligt tycker jag. Men vad kan jag göra åt det? Jag måste ju jobba och tjäna mina pengar.

Jag känner att jag saknar min stationära dator också. Den är på vård och har så varit under alldeles för lång tid. Sitta och knacka på en laptop blir jag aldrig riktigt vän med. Det är med min trogna Dellmaskin jag har haft de allra finaste datorstunderna, det kommer jag inte ifrån. Annat jobbigt: Jag är förkyld och har så jävla ont i halsen på kvällarna, nätterna och morgnarna att jag knappt kan svälja ner frukostlimpan. Mitt cykelstyre har blivit lite snett och jag lyckas inte vrida tillbaka det. Jag är gräsänkling ikväll och det tycker jag är helt vansinnigt sarjigt.

Stina på huvudläktar´n

Hösten är här och Stina vädrar bandyluft från Hällåsens bandyläktare. Wunderbar.

Åh, satans förkylning

Förkylning är ett satans otyg. Att man alltid ska åka på det vid den här tiden. Det är som hugget i sten. Jag måste köpa halstabletter innan jobbet. Mängder med halstabletter.

Strömmingsleken i graven?

Strömmingsleken anno 2010 är avslutad. För den oinvigde ska jag informera lite kort. Strömmingsleken är en stadsfest som har anordnats i Söderhamn i herrans många år. 48:e gången i ordningen var det nu om jag inte missminner mig. Folket åker karusell, äter surströmming och umgås. Tidigare har detta event ägt rum under sommarens sista helg, det vill säga helgen då sommarlovet tar slut och skolorna tar vid måndagen därpå. I år valde man att flytta på det till första helgen i september.



Genidrag? Nä, knappast. Kallt och jävligt och dåligt med folk. Ett traditionsbrott. Jag minns när jag var yngre och det var ett helt annat drag kring Strömmingsleken. Större akter svarade för den musikaliska underhållning och folk gick man ur huse för att mingla runt på stan. På söndagen gick Strömmingsmaran av stapeln och hela stadens befolkning befann sig ute runt maratonslingan. Jag är inte helt hundra, men jag tror att en ganska framgångsrik kenyan innehar rekordet i Strömmingsmaran. Nu finns inte maran mer och snart finns nog inte Strömmingsleken överhuvudtaget. Sorgligt.



Vi gick ner på området igår i alla fall och spankulerade runt lite. Stina åkte ett par karuseller. Det blev en mindre succé. På kvällen tog jag cykeln neråt centrum igen och tittade på det klassiska fyrverkeriet som alltid har avslutat Strömmingsleken. Klockan 22, uppskjutet frå det östra stadsberget. Fyrverkeriet var mäktigt i vanlig ordning, men det kändes lite fel ändå. Fyrverkeriet har alltid varit det som skjutit ut sommaren. Nu är det redan höst, så det kändes som att det var för sent. Men det var ju vackert, i alla fall.

Morgonpromenerat

Vi har varit ute och promenerat i en timme, jag och hunn. Jag hade kameran på axeln, men tog inga bilder. Hatar när det blir så. Glömmer bort att jag har den med mig trots att det finns mycket trevligheter att plåta. På lunchen idag kanske jag går ut och mitt uppdrag blir att fota folk. Vem som helst, utan att de märker det.

Nu ska jag trimma skägget en aning och ta en dusch och sen är det ju dags för ett kvällspass på jobbet. Sen får somliga helg, men inte jag för jag jobbar imorgon. Och det går väl an det också. Antar jag.

Dagens Dazzålågi - skärgård edition

Han josephzohn efterlyste skärgårdsdass. Här har vi ett, spottat i början av augusti i Sikfjärden i Söderhamns vackra skärgård. Ett skithus med tillhörande bastustuga. Eller tvärtom. Det här är två gemensamma lokaler, öppna för bokning för områdets boende. Annars var det dåligt med skithus där i Sikfjärden. Alldeles för moderniserat, med helkaklade badrum och all lyx man kan tänka sig.



Kanske att jag lägger upp några fler bilder på Dasspottarsidan senare. Om orken gör sig påmind alltså,

Bébé Fouras

Har sneglat lite på Fångarna på fortet under de senaste dagarna och konstaterat att det där, det var betydligt roligare när jag var liten grabb. Men alltså, hur tänkte man när man castade en nye Fader Fouras, som tydligen ska föreställa originalets son, Bébé Fouras? Skådespelaren Rolf Skoglund känner vi ju igen från Vi hade i allafall tur med vädret och han har nog i mina ögon alltid varit en halvskum man. I Fångarna på fortet spelar han rollen som gåtfull hallick och porrfilmsproducent och det kan man ju egentligen bara vara skeptisk till. Familjeprogram och allt. Snusk-Rolf.

En annan grej, helt orelaterad till Rolf Skoglund, jag funderat på är om jag ska börja tagga mina bloggposter med etiketter igen. Jag provar nu.

Update: Varför syns inte etiketterna i sidfoten? Äsch, jag skiter i det här.

Idag - höst

Den förste i september idag. Sommaren är slut och hösten är här. Och som vanligt tänker man: vad hände? Det är svårt att förstå vart de där sommarveckorna tog vägen. Nåja, det kommer en ny sommar. Om ett tag. Jag konstaterar att den idag är exakt ett år sedan vi fick tillträde till huset vi nu bor i. Jag minns inte riktigt, men jag tror att jag började riva i inredningen här redan då, den första dagen huset var i vår ägo. Sen rullade det på. Det målades, kaklades, tapetserades och lades in nya golv. Sen flyttade vi in den 19:e september.

Därefter har hemmet uppdaterats på några håll, men fortfarande är inte alla påbörjade projekt färdiga. Så kan det bli, har jag märkt. Den 24:e september oljade jag våra nya bänkskivor till köket. Dom börjar bli slitna och är i behov av olja igen. Jag funderar på om jag ska ta och fixa till det nu. Det känns bara lite jobbigt att kladda med olja, en helt vanlig onsdagskväll. Olja har jag, men jag är också medveten om att det hyfsat skönt att bara somna i soffan. Vi får se hur det blir med det här.

Update 23:02: Jag gjorde´t. Oljade bänkskivorna. Nu ska jag gå ut och fjutta på trasorna så vi slipper en självantändning under natten.