Jacob Hård och hans små metrar

Tittade lite på friidrott från Monaco igår. Och även om jag gillar A Lennart Juhlin så är friidrott allra bäst i SVT. Där kommenterar Jacob Hård. Friidrott med Jacob Hårds och Anders Gärderuds röster som ackompanjemang är friidrott när den är som bäst.

Men det är med Jacobs Hårds små metrar. Han använder sig av dessa också när han kommenterar längdskidåkning. När någon kenyan rycker åt sig en liten ledning ett 3000 meterslopp kvider Jacob fram "njaeee, nu får han nååågon liiiten meter". Hur lång är en liten meter? 73 cm? En tanke bara.

Allra lättast har han för det här när det är någon svensk som går i täten. Då blir det önsketänkande. En halvmeter blir lätt några små metrar. Men han är bra, Hård.

Dagens Dazzålågi

I Skärså finns det många misstänkta. Här är ett solklart. Men det är låst så inihelvete. Tyvärr. Men mitt dazzålågiska öga sviker mig inte den här gången. Finns inga tvivel. Det här huset skiter man i.

Stekt öring före och efter

Vi tog det, enligt tradition, årliga besöket på Albertina i Skärså fiskeläge ikväll. Ljuvligt sommarställe. Jag beställde in en stekt öring med potatis och gräddsås. När man äter på restaurang hör det till att fota maten, givetvis. Det gjorde jag. Både före och efter.

Före; inbjudande helstekt öring med prima gräddsås.



Efter; inte lika inbjudande helstekt strömming, i Tom&Jerry-stuk, noterade jag.



Det ger annars en väldigt skön känsla av sommar och semester att intaga sin fiskmiddag på Albertinas altan, med vattnet under sig och den här vyn framför sig. Personerna på bilden har för övrigt inget med mig att göra. Men de såg trevliga ut där de satt på bryggan och konverserade.



Här kan man också se en webbkameravy som täcker ungefär samma motiv, från en lite högre vinkel.

Den grå sommaren

Den här sommaren har varit märklig, tycker jag. Det är mulet och grått och himlen snyftar en aning, i stort sett varje dag. Men temperaturen ligger runt 20-22 grader ändå, för det mesta. Så vi hade ju kunnat haft det sämre.



Det är ofta det är fint ändå, även om det är grått och mulet. Det tyckte jag att det var när jag tog den här bilden. Man känner sig ganska liten på nåt sätt. Nu har jag två veckor kvar av min semester. Jag vill ha lite mer sol, trots allt, under den sista tiden.

Gunga

Lekparkade lite ikväll. I lekparken som ligger 50 meter från vårt blivande hem. Det finns en förbannat skön gunga där. Man bara tar lite fart och sen lägger man sig och betraktar himlen. Då blir det såhär.

Inget "Glas-på-köpet-glas" på köpet

Jag köpte min middag på McDonalds idag. Jag tror att det kan ha varit omkring fem år sedan jag senast åt en sån där slabbig burgare från McDonals. När jag stod där tänkte jag att det kan ju vara läge att ta något där man får ett glas på köpet. Så det gjorde jag. En Big Tasty & Co med plusmeny.

När jag satt mig att äta min mat och öppnade påsen låg där inget glas. Vilken bluff. Det var ju mest därför...Kan man åka tillbaka dagen efter och kräva ett glas?

Mina fötter på sex olika underlag

Lite bakis efter gårdagens aktiviteter och ingen blogginspiration. Då visar jag upp mina fötter på sex olika underlag dom har gått och stått på idag. Roligare än så blir det inte en söndagskväll.

Ikväll - Berget

Ikväll ska jag äntligen få stilla lite av min livemusiktörst. Östra Berget i metropolen bjuder upp till minirockfestival. Framförallt är det Sator jag ser fram emot. Ett band som har legat mig väldigt varmt om hjärtat sedan början av 90-talet. Märkligt nog blir det första gången jag får uppleva detta fantastiska band live. Och det känns bra i hela kroppen.

Hålinspiration

Johnny har inspirerat mig (som han ofta brukar göra) med sin serie håligheter. Har gått och letat håligheter att fotografera in i under den senaste tiden. Eller letat är väl att ta i egentligen, jag har sett mig omkring när jag varit ute och flängt. Men inte hittat just nåt. Igår i stugan fotade jag in under byggnaden, i det här hålet nedan.



Väntade mig egentligen inget spännande där under och det fick jag inte se heller. Jord, skräp och lite golvplankor underifrån. Men det kan, att döma av alla håligheter som Johnny har fotat in i, bli riktigt intressant det här. Jag väntar spänt på ett spännande hål. Det där lät lite.....ja.

Tittar på en film istället

Nyss tänkte jag blogga om nåt jag tänkte på. Men det föll bort. Och lika bra var väl kanske det. Nu fick jag ju istället producera den här matnyttiga texten. Äh, jag kollar på en film istället.

Dagens Dazzålågi

Det sista av de tre spottade i Hå förra veckan. Skymtade det här lilla bygget över häckarna. Blev tvungen att vara nyfiken och fråga ägardamen om tillstånd. Såg ju lite lagomt ut.



Öppnade dörren och besvikelsen blev total. Det står ju en fullt fungerande mulltoa därinne. Men ändock. Ett skithus med mulltoa är också ett skithus och alla skithus ska spottas någon gång under dess livstid.

Tunga, farliga böcker

När man pratar om tegelstenar i samma meningar som man pratar om böcker syftar man om riktigt bredryggade alster. När vi var i stugan nu senast grävde jag fram Stephen Kings Knackarna från 1987 (eller Tommyknockers som är originaltiteln) och den har jag nu gett mig på.

Här kan vi prata om tegelsten. När jag ligger i sängen på kvällarna orkar jag inte läsa mer än ett tiotal sidor på grund av bokens vikt. Jag orkar inte frambringa krafter att hålla boken ovanför mitt huvud längre än så. Och undra på det, den väger ju 12,4 kg. Vad händer om jag somnar och tappar den? Huvva.

En bit av storstad

oI förhållande till de caféer vi har i den här stan ter sig Waynes Coffee lite som något storstadsaktigt. Det här caféet etablerades nyligen i Söderhamn och är, antar jag, det som är hippast just nu. Jag begick min premiär där idag.

Inredningen är trevlig och stämningen är god. Men vad hände med att bara beställa en slät kopp kaffe? Här ska man välja storlek, mörkrost eller mellanrost och man tvingas lära sig nya svåra ord som barista och dylikt. Jag vill inte välja storlek. Jag vill att kaffekannan ska stå på disken och ge mig möjlighet att ta påtår och tretår om jag är sugen på det.



Om man inte nöjer sig med kaffe utan också beställer något ätbart upptäcker man fler märkliga ting. En form av flygande tefat följer med på brickan. Man funderar vad detta är för pryl när den helt plötsligt börjar tjuta och blinka utav helvete. Och på så sätt vet man att maten är klar. Fiffigt och nyskapande. Men mycket att ta in på en gång för en småstadsman.

Kaffet var i ärlighetens namn inte så vidare förstklassigt heller. Men priset! Jo, tack 25 spänn för en mugg. Förvisso en ganska stor mugg. Nästa gång tar jag med mig termos. Men det var ju ett trevligt café, trots dessa brister.

Fordon

Veckans tisdagstema är fordon. Här är dotterns kanske käraste ägodel, Puhmobilen. Hon sitter på den, hon står på den, hon slår på den och hon lagar den ibland. Ett viktigt fordon.

A Lennart Juhlin

Den här buskiga friidrottsgurun gillar jag. Han är perfekt som expertkommentator och verkar vara extremt kunnig. Två märkliga grejer med honom: 1. Hans röst passar inte hans utseende. När jag hör honom ser jag bilden framför mig av någon som ser ut ungefär såhär. Och när jag ser honom tänker jag att han låter ungefär som den här mannen. Men det stämmer ju inte.

2. Vad står A:et för innan hans namn och varför står det före hans namn och inte mellan för- och efternamnet som brukligt? Märkligt. Har kollat runt lite och hittar ingen information om vad det står för. Som han väljer att skriva det nu ser det ut som att det står "en Lennart Juhlin", fast på engelska; "a Lennart Juhlin". Kan det vara så?

Dagens Dazzålågi

Ännu ett skithus beläget i Hå, utanför Ljusne. Och ännu ett dubbelfjöl. Har varit här tidigare, för ett par år sedan, men hade då bara tillgång till en sketen mobilkamera. Därför blir det en repris.

Det blev inga nyspottade under veckan som gick. Besvikelse. Men sådan är dass spottingvärlden, full av besvikelser. Det här är ju tjusigt i alla fall. En för damerna och en för herrarna.

Björnspår i paradiset

Alla vet vi väl att det finns björnar i skogen. Sällan eller aldrig man får chansen att se dom, men finns det gör dom ju. I fredags kväll runt klockan tio tog jag en sväng ner till sjön och lade märke till detta spår i geggan, precis vid vår brygga.



Björnspår, jo jag tackar. Vågade knappt vända mig om igen i händelse av att nallen skulle stå där bakom mig. Max ett par dagar gammalt spår, det här. Jag blev rädd och överväldigad på samma gång. När jag idag vågade mig ner till sjön för att fotografera hade det regnat en del och spåret var inte längre lika tydligt.

Bilden nedan visar lite mer. Samma avtryck till vänster och krafsmärken från den andra ramen till höger. Huvva.



Björn, eller björnar, väldigt nära inpå oss alltså. Hur känns det egentligen? Spännande? Otäckt?

Notification

Tänkte bara meddela att jag är hemma. Och att jag ser på Walk the line på tv. Underbar film, tål att ses igen.

Korsord

Sitter på dass och löser korsord och lyssnar på åskan som mullrar en bit härifrån. Det känns väldigt mycket sommar det här.

Imorgon igen

Imorgon tar vi vårt pick och pack och förflyttar oss till skogs igen. Vädret är så lynnigt så jag antar att det är bäst att passa på nu medans det är hyggligt regnfritt.

Funderade på det här med kontant mobilt bredband, Comviq exempelvis. Det är ju bra om man vill slippa bindningstider och löpande kostnader. Men sen slog det mig att det finns ett litet problem. Jag äger ingen laptop. Så det blir uppehåll igen. Håll ut ni 60 läsare.

Dagens Dazzålågi

Hittade en liten guldgruva idag. Har spottat inte mindre än tre skithus. När hände det? Har det hänt? Vid tillfället kände jag hur jag steg ur min formsvacka i hissnande fart. Favoriten hittade jag intill den här vackra byggnaden. Ser igenväxt ut. Nässlor överallt.



Något stack fram där mellan grenarna och det meterhöga gräset. Jag försökte finna en väg fram. Hoppade på stenar. Kom närmare och kom runt. Och visst är det ett skithus.






Öppnade dörren, med de dubbla hasparna.



Och hittade ett dubbelfjöl i fin grön färg. Inga plastsitsar!



Och som om det inte vore nog, en tvättbänk också.



Hasp nummer ett.



Hasp nummer två. Här tummar vi inte på skitsäkerheten.



Han dazzålågen kanske låter mig stanna i samfundet ytterliggare en stund efter det här?

Enslingen

Jag satt, eller låg, i soffan och tittade på Beckrullen på TV4. Faktiskt hela filmen, trots att jag sett den ett par gånger tidigare. I takt med att kriminalarna i rutan kom fram till vilka gärningsmän man hade att göra med kom jag fram att jag skulle ändra tillbaka utseendet här igen.

Nu blev det snarlikt det tidigare, men lite vänstervridet. Kände mig lite avig ikväll. Så därför. Nu kör vi. Igen.
***

Sammanfattning

Trött idag. Nattsudd på trevlig 40-årsfest igår. Det mest minnesvärda från kvällen var dock den ölhävartävling jag tvingades ställa upp i för att försöka avgöra en oavgjord musikquiss. Åh, som jag ogillar att svepa öl.

En halvliters starköl rann ner på 40 sekunder vilket var minst en minut snabbare än vad jag trodde jag skulle klara av. Men inte hjälpte det; jag förlorade ändå. Med en knapp klunk. Och gick sen omkring som en stinn öltunna i två timmar. Annars var det trevligt.
***

En lite censurerad bild

Apropå det här med gamla bilder från upptåg med kompisarna så hittade jag en bild som jag finner väldigt festlig. Antagligen är det mycket roligare när man vet vilka personerna på bilden är, men av respekt mot dessa personer har jag valt att censurera en aning.



Bilden är tagen under en pisspaus någonstans på vägen mot Östersund och Storsjöyran för ett gäng år sedan. Jag tror att det var han Bullit som rattade minibussen vid tillfället. Kan det stämma?
***

Ikväll

Ägnade dagen åt diverse ärenden. Väl hemma plockade jag fram några kycklingfiléer. Tillverkade lite marinad och lät dom dra en stund. Tände grillen i blåsvädret och glazade ordentligt.

Under tiden hittade vi en vällagrad vinare som vi korkade upp. Lite för vällagrad. En Rioja från 1997. Efter lite forskande kom vi fram till att just denna inte bör lagras längre än fem år. Typiskt. Istället blev det sista skvätten ur en box. Funkade det också.

Och under hela tiden; Rockklassiker i bakgrunden. Denna underbara radiokanal. I detta nu njuter jag fortfarande av Rockklassiker och en avslagen öl. Livet är bra härligt.
***

00.30 och jag går upp igen

Kan inte sova. Har legat däruppe i en timme nu ungefär och vridit mig. Det värker lite mer än vanligt ikväll vilket är en bidragande orsak till insomningsproblemet.

Av någon anledning låste sig mina tankar vid alla fotografier jag har liggandes i datorn och vad jag ska ta mig till med alla dessa. Främst de som är några år gamla. Tänkte att det kunde vara kul att framkalla eller skriva ut några av dessa och sätta in i flådiga album. Nåt att bläddra i och minnas tillsammans med vännerna på ålderns höst. Eller nåt sånt.

Tankarna skenade och helt plötsligt fann jag mig själv ligga och sortera fem-sex år gamla bilder i huvudet. Är det inte lite väl mycket begärt av en hjärna som ska sova att försöka återkalla minnen av tusentals bilder? Det här är hursomhelst ett projekt jag ska ta tag i. Men inte i natt. Tur jag har madrassen kvar på vardagsrumsgolvet. Jag planerar att somna tillsammans med teven i natt.
***

Aces High

I brist på annat zappade jag förbi TV4Film och hamnade precis i inledningen av gamla krigsfilmen Aces High med Malcolm McDowell. Eller som den heter på svenska; Helvetet i skyn. Jag fastnade. Nu tog jag en paus och släppte ut hunden och fastnade här istället. Jag hör från teven att det pågår en flygsekvens och måste nog skynda tillbaka en sväng.

Småtrevlig film. Man ömmar en aning för den unge, nye piloten Stephen Croft, som har lite problem med i huvudsak landningarna. Fick för mig att kolla upp vad för sorts flygplan britterna använde i första världskriget och då i synnerhet i filmen. Kommit fram till att det som exponeras i filmen är det här, S.E.5.

Jag vet inte riktigt, men det där flygfordonet känns inte som något jag skulle sätta mig och utkämpa en luftstrid i. För övrigt så är det väl ganska osannolikt att jag skulle utkämpa en luftstrid i något flygfordon överhuvudtaget. Åter till filmen.
***

Audiens hos en inåtvänd fakir

Jag har gjort en upptäckt. Trubaduren Dan Viktor. Ännu en sån där som jag funderar på hur jag kunnat undgå att upptäcka under de år han hittills varit aktiv. Jag har hört namnet vid några tillfällen men aldrig tagit mig tid att kolla upp det. Tills i tisdags då jag hörde honom på Nyhetsmorgon. Ganska skitbra, skulle jag vilja utbrista.


***

Som ett slagfält

Jag behöver nog egentligen inte nämna vad jag tycker om vädret vi har. Det har hänt något med klimatet. Det ösregnar sådär så man nästan blir lite rädd och det är storm. De där 14 graderna som termometern visar känns mer som fyra grader. Jag vet, jag var ut och hämtade posten.

När jag var ute passade jag på att förfäras en aning över vad vädret gör med min lilla gård. Det ser ut som ett jävla slagfält därute. Blommorna och buskarna ligger hit och dit och bladen blåser runt i virvlar. Mina vänner, hösten är här. För inte kan vi väl kalla det här för sommar?



Sedan upptäckte jag att en av grannarna har ett av sina takfönster öppna och tänkte att det där kan inte vara bra. Ingen hemma, tyvärr.
***

Det kunde man ju ana

Inte ett dugg överraskad är jag över att bloggen återigen genomgått en förändring. Omväxling förnöjer, sägs det. Ett problem har jag. Vill gärna få bort understrykningen på alla länkar, men hittar inget om det i koden. Ögonen börjar grusa sig och allt ser bara helt obegripligt ut. Tips någon?
***

Dagens Misstänkta

I sommartider känner jag flåset i nacken. Måste fynda, måste prestera. Dassålågen har önskningar och krav. Ute på en tur idag. Skådade genom snårskogen ett misstänkt ruckel till skithus. Greppade kameran och drog upp strumporna så långt jag förmådde, för nu skulle det passeras eländig terräng.

Meterhöga nässlor, myrstackar och sankmark stoppade mig inte. Jag hade ju spottat ett som jag bedömde som klart byggbart. Besvikelsen total. För inte är väl det här ett skithus? Det ligger gamla madrasser och dynor därinne. Det kan ju visserligen ha varit ett hemlighus en gång i tiden trots det. Man får anta att det tillhörde någon som ville ha det bekvämt på dass.





Nåväl, tänkte jag och åkte vidare, en aning nedslagen. Men bara ett par hundra meter senare vädrade jag något nytt mellan tallarna runt Stenös sandiga terräng. På högra sidan där måste det vara ett skithus.




Gick runt och spanade och det såg ju lovande ut. Men det är ju bommat! Bommat så inihelvete. Till och med fönstren har man spikat igen. Jävla sätt. Så jag vet inte....Kan det vara? Kofot någon?

Jag har ju semester, så sökandet fortsätter. Närmast imorgon. Någon som har något dassigt tips?



***
Läs även andra bloggares åsikter om skithus, utedass, dass spotting