Dagens Arbetspass

Det tog ungefär två timmar att skyffla ner snön från garagetaket och sedan förpassa den från uppfarten till snödrivan på andra sidan vägen. Ett tungt jobb, känner jag framförallt nu efteråt. Ryggen mår lite halvtaskigt. Efter nån halvtimmes arbete överväldigades jag av känslan av evighetsarbete. Det tog aldrig slut. Fantastiska snömängder däruppe på den förhållandevis nätta takytan. Det övre laget med nysnö gick lätt. Värre var det när jag kom ner till det äldre, mer isiga och kompakta lagret. Det tog slut, till slut, och det firade jag med ett svanhopp från taket ner i djupsnön på gården.



En del av snön hivade jag för enkelhetens skull, ner på uteplatsen på baksidan. Nu räknar jag med att snödrivorna där bak har tinat bort i mitten av juni. Jag tänkte att det var tvunget att föreviga bilden av mig däruppe på taket. För vem vet när det blir så mycket snö att det är nödvändigt med takskottning nästa gång? 10 år? 20 år? Plumsade runt en sväng på baksidan. Djup snö. Stack ner tumstocken till botten. Tittade på siffrorna. 83 centimeter. Åttiotre centimeter. Tog en bild på tumstocken, för den siffran kan också vara bra att föreviga.

Hur tar jag mig upp på taket?

Jag sitter och planerar min söndag. Jag måste ta mig upp på garagetaket. Det är angeläget att skyffla bort den meterdjupa snön däruppe innan det vankas töväder. Annars har jag nog ett takras på halsen inom en snar framtid och det vill jag helst undvika.

Mitt problem är att jag inte äger någon stege. Jag får improvisera. Bygga en snötrappa kanske? I övrigt tänkte jag vada genom de orörda snömassorna på baksidan imorgon. Ta med mig en tumstock och mäta det fantastiska snödjupet. Jag är helt salig över vintern vi har. Under snart två månader har det varit minusgrader varje dag. Inte en satans plusgrad så långt mitt minne räcker. Och mängder av snö. Nu snackar vi vinter.

Två bilder på dotter

Hon är en härlig krabat. Sitter och äter, men vill mest dricka mjölk hela tiden. En tugga mat sedan ska muggen fyllas på. Annars blir det högljudd och bestämd strejk. Knepet blir att endast ställa fram en tillbringare vatten till maten och hävda att mjölken är slut. Vatten är inte lika gott som mjölk. Ergo: det går lättare att äta maten, när man vet att det ändå inte finns någon mjölk att spara utrymme till.

Jävla lördag

Rubriken kanske är lätt att missförstå. Jag har inget otalt med lördagar. Snarare är det så att jag är mycket förtjust i lördagar. Idag har jag jobbat, men för ett tag sedan lagt av med de dumheterna. Det är det här vanliga märkliga med lördagarna. Jag känner ett skriande behov av att fylla bloggen med läs och sevärda härligheter. Men i huvudet är det blankt. Finns inget att berätta.

Så.....tystnad. Tunnel, avfart.

100 meter längdskidor

Jag tittade lite på reprisen av frågeprogrammet Vem vet mest? för en stund sedan. En kvinna fick frågan: På vilken distans vann Torgny Mogren guld i VM på längdskidor i Falun 1993? Visserligen inte så lätt att veta för den som inte är så insatt, men okunskapen hon visade upp var imponerande. Hon svarade: "Hmm...100 meter, kanske?". Herregud. 100 meter längdskidor. Lite bättre koll än så kräfver jag att gemene man har.

Skit samma. VM 1993 i Falun förresten. Jag var där. 10 år gammal. Minns att det var hejdlöst mycket folk på plats. Jag minns att jag tänkte att hela världen måste ha samlats i Falun. Bilderna här nedan har jag tagit med min första egna kamera. På en bild ser vi folkmängder och på en bild ser vi Torgny Mogren, mitt i den berömda mördarbacken. Ett fint minne, det här.

För åtta år sedan

Det är idag åtta år sedan Astrid Lindgren lämnade jordelivet. Det är märkligt hur fort tiden går. Här hemma uppmärksammade vi detta genom att igår titta på en Pippi Långstrump-rulle och idag synade vi en av filmerna om Emil i Lönneberga. Stina är inte så intresserad av film, ännu, men tittade faktiskt under förvånansvärt långa stunder.

Som vanligt skrattade jag hejdlöst när drängen Alfred delger pigan Lina sin önskan om att inte gifta sig med repliken: "Jo, det där gifteriet vi har pratat så mycket om....hördu, det tror jag vi tar och skiter i!". Såna saker måste mycket riktigt uttryckas med finess.

Dagens bästa captcha

Stötte på en rolig captcha på någon blogg idag, minns inte vilken. Lansubba för mina tankar till en negativt omtalad kvinnlig deltagare på ett lanparty. Det är väl självklart. Man kan inte tolka ordet på något annat sätt. Eller hur?

Världens näst bäst säljande författare kan inte skriva

Jag tittade på Kvällsöppet med Ekdal igår kväll. Med anledning av DN-journalisten Anders Hellbergs artikel angående att Stieg Larsson inte kunde skriva debatterades just detta ämne. Hellberg menar att Stieg Larssons starka sida inte var språket. Han var en utmärkt researcher men skriva kunde han inte, anser Hellberg. Han grundar sina påståenden på kontakter med Stieg Larsson, för 30 år sedan.

Han spekulerar också i att det kanske inte ens är Stieg Larsson som har författat trilogin om Lisbeth Salander. Han såg fantastiskt fånig ut där han stod, Anders Hellberg, med sina ansiktsryckningar, och försökte försvara sina påståenden. Ju längre programmet led desto mer såg det ut som om han ville ta tillbaka allt och be om ursäkt. Det gjorde han givetvis inte.

Stieg Larsson är den författare som har sålt bäst i Europa under 2009. Han har sålt näst bäst i hela världen under samma år. Det här är så typiskt. Det sticker i ögonen på hela det fina kulturetablissemanget att Stiegs böcker har sålt så oerhört bra. Genast måste kulturvetarna med de fina utbildningarna vifta med sina pekpinnar och tala om för vanliga människor med lite lägre intellektuell standard att det vi läser är bara smörja. För vi förstår oss inte på vad som är bra och vad som är dåligt. Som vanligt, tänker jag. Se hela programmet här.

Hälsingevägen då och nu

En liten grej bara. Hittade en bild som jag är tämligen säker på att den är tagen på Hälsingevägen, ett stenkast från mitt hem. Från början av 50-talet, troligen 1954, när villorna poppade upp en efter en och ett nytt område växte fram. Området som kallas Klossdammen.

Jag tog en dagsfärsk bild därifrån för att jämföra. Och upptäckte att det ser nästan exakt likadant ut. Vilket inte var direkt överraskande. Egnahemsbyggare kallades det här folket som monterade upp nya villor. Jag stod dock inte i exakt rätt position när jag tog bilden. Skulle ha backat några meter.

Då- 1954


Nu- 2010

Rakig - skäggig

Det börjar bli dags att ta sig ut i snöstormen och hämta upp Stina på dagis. Det händer sig ganska ofta att det myntas en del sköna kommentarer från barnen när man är där. Igår när jag hämtade Stina satte jag mig ner på golvet en stund. En flicka på fyra år stod och stirrade på mig en god stund innan hon utbrast: -"Men kära nån, vad rakig du är!"

Rakig, alltså. Det flickan menade var förstås att jag var skäggig, eller möjligtvis var orakad ordet hon sökte efter. -"Usch, det är stickigt", sa hon sedan. Jag erbjöd henne att känna att det inte alls är så stickigt som det ser ut. Då svarade flickan: -"Nädu, tack. Det hoppar jag över". Lillgammal?

Stina i ett pulkåk

Vi åker ju pulka lite då och då, jag och Stina. Det har ändå inte blivit så mycket som jag hade önskat, då vintern långa stunder har varit alldeles för kylig för utelek. När jag hämtar henne på dagis om dagarna går vi förbi vår pulkbacke på vägen hem. Vi har gjort det till lite tradition att alltid ta ett par åk innan vi knallar vidare hemåt. Så även idag.

Eftersom jag sitter bakom henne i pulkan har jag aldrig sett hennes reaktion när vi susar ner för den korta backen. Så idag filmade jag henne. Och att döma av hennes ansiktsuttryck gillar hon att fara nerför den välpistade backen.



Jag testade förresten Ipernitys videofunktion till att lägga upp den här videon. Kvalitén kanske inte är den bästa men väntetiden för att få videon färdigprocessad och klar är i överlägsen stil den kortaste av alla jag testat. Så det blir ett bra betyg.

Dagens Nixoglyf

En nixoglyf av betydligt simplare natur än de jag visade upp igår. En smilegubbe med stora framtänder kort och gott. Men ändock en nixoglyf.

Imorgon drar ett snöväder in över oss igen, säger de lärde. Och jag är rädd för att mängder av oupptäckta nixoglyfer går förlorade. Sorgligt.

Tidigare nixoglyfer: Svårtytt budskap eller en ekvation?

Sherlock Holmes

Jag blev nyfiken på Sherlock Holmes, den nya filmatiseringen signerad Guy Ritchie, så jag skaffade mig den under natten och slängde den i spelaren i morse. Något vettigt ska man ju göra när man är ledig. Jag brukar tycka om Ritchies filmer och det här var sannerligen inget undantag. Lite annorlunda än väntat om man har i åtanke att det är en klassisk litterär figur vi har att göra med. Robert Downey Jr briljerar i huvudollen. Klart sevärd rulle och en positiv upplevelse. Nu tar jag en promenad istället.

Kluddar?

Jag slötittade lite på Lyckohjulet på TV3 tidigare ikväll och blev lite förbryllad. Hur står det till med ordkunskapen i landet? Kvinnan som var i tävlingsposition hade framför sig följande enorma klurighet att lista ut.

KL_D_RN_ GÖR M_NN_N

Hennes uppgift är då alltså att lista ut vilket ordspråk som döljer sig här. Vilka bokstäver som saknas där jag har gjort understreck. Och hon drar till med den kvalificerade gissningen, "Kludarna gör mannen". Kludarna gör mannen? Vad? Varför? Är du dum i huvudet på riktigt, blev jag tvungen att utbrista. Mein gott.

Dagens Nixoglyfer

Johnny brukar spana efter nixoglyfer. Eller åtminstone hitta nixoglyfer och presentera dem på det här stället. En nixoglyf är alltså en ristning i snö. Jag hittade ett par märkliga nixoglyfer när jag gick till jobbet i morse. Först hittade jag den vänstra av de två här nedan och ett femtiotal meter längre fram dök den högra upp. Jag tänkte direkt att de måste ha något samröre med varandra. Det ser så ut.



Jag gick vidare och efter ytterliggare nåt tjugotal meter dök den här stora här nedan upp i en snödriva. Och satte ännu mer griller i huvudet på mig. Vad fan är det här för nåt? Är det något budskap? Det går inte fram till mig hursomhelst. Men dom är ju rätt snygga.

Köksteve

Jag aldrig haft en teve i köket. Kanske vore det nåt. Det finns ett tv-uttag indraget ovanför köksbänken. Nåja, vi får se hur det blir med det. Idag löste jag det på annat sätt. För trots att jag gnäller på VM i bandy så är det svårt att låta bli att titta när det är bandy på tv. Och dagens match mot Finland spelades på en dåligt planerad tid; mitt i matlagningen.

Så jag klickade upp SVT-play och sen fick Hans-Elis Johansson sitta där på köksbänken och prata om balsambandy, som han tyckte att Sverige ägnade sig åt. -Balsambandy? frågade Pops. -Ja, dom smörjer liksom in varandra, svarade Hans-Elis. Själv ägnade jag mig åt en tjusig kycklinggryta och lite potatisgratäng.

Lite bandynostalgi

I dessa bistra tider när Elitserien tvingas ta ett avbrott för att ett meningslöst världsmästerskap ska avgöras får man se till att hitta annat bandygodis. Jag sitter och bläddrar i mina böcker och hittar en en del trevliga bilder. Drömmer mig bort till en tid jag tyvärr föddes för sent för att hinna uppleva. Året på bilden här nedan är 1976. Broberg har precis säkrat sitt fjärde SM-guld efter 6-2 mot Falun på Söderstadion inför 12233 åskådare. Förhållandevis liten siffra i en bandyfinal.



Den levande legenden Dallas Sedvall skjutsas efter matchen runt planen på en stol av sina yngre lagkamrater. Dallas, som gjorde två mål i den här finalen, var vid tillfället 35 år. Eller egentligen fortfarande 34, eftersom han firar födelsedag i juni. Han hade redan varit med och tagit två SM-guld och fick också förmånen att vara med och plocka hem föreningens femte SM-guldet 1977. En fantastisk karriär med 25 år på toppen och fyra SM-guld med Broberg.

Notera banderollen i bakgrunden: Söderhamnspojkarna i Stockholm kräver konstfruset åt Broberg! Sagt och gjort, den sjunde november året därpå, 1977, genomförde Broberg sin första träning på Hällåsens konstfrusna isparkett och Faxevallen var en epok som gick i graven.



Ett gäng för mig okända grabbar trixar med varsitt nystan på klassiska Faxevallen. Året är troligen 1969. Är det möjligtvis någon som känner igen killarna på bilden? Faxevallen invigdes 1931 och utsågs 2003 av Riksidrottsförbundet till en av landets 100 historiska idrottsplatser. Numera finns ingenting på platsen. En sorglig syn. Jag drömmer ibland om hur det hade varit att gå på bandy i Söderhamn om man byggt om Faxevallen där i mitten av 70-talet istället för att relokalisera bandyn till nybyggda Hällåsen? Helt klart en bättre plats för en bandyarena. Mitt i centrum. Nåja, nog med nostalgi för den här gången.

Slowblogger

Jag sitter och dricker mitt morgonkaffe och förfäras över vilken slowblogger jag har utvecklats till. Det måste bli ändring på det här. En annan ska jag reflekterade över är att det har varit högtryck sedan i mitten av december nu. Kanonfint vinterväder. Finns det någon chans att det blir högtryck även hela sommaren?

Testkört skenorna

Jag är helt ledig idag. Jobb imorgon är anledningen till det. Så jag bestämde mig för att göra något jag inte gjort på många år. Damma av bandyrören och knacka lite bandystraffar på Arena Hällåsen. Oron över onda fötter var stor. Men det klarade jag mig bra ifrån. Skenorna hade samlat på sig en del rost under åren de varit instängda i skridskoskydden. Det blev bruna spår i isen efter mig inledningsvis.

Det gick förhållandevis bra. Några kanoner i nättaket och ett helt gäng med kanoner som missade målet helt och hållet. Precis som väntat. Det är bra som gnällig supporter att ibland friska upp minnet av hur svårt det faktiskt är att behärska den här sporten. Nästa gång tror jag att jag ska damma av de riktigt gamla bandyrören som ligger och skräpar någonstans. De på bilden.

Det ryska utseendet

De flesta har en föreställning om att ryssar ser ut på ett väldigt speciellt sätt. Ett speciellt ryskt sätt. Men frågan är om inte konståkningsdemonen Jevgenij Plusjenko tar priset. Går det att se mer rysk ut? Nej, jag tror inte det. Han är inte så snygg, kanske jag ska tillägga.

Ni tittar väl?

Om tjugo minuter i SVT1. Antikrundan från metropolen Söderhamn. Jag satt på jobbet på motsatt sida ån när det var inspelning. Tittade på när köerna ringlade långa längs kajen. Sen tog jag lunch och cyklade över bron och inspekterade lite närmare. Kanske är jag med på tv, om vi har otur. Ska bli kul att se hur som helst.

Dagens Tips

Det var längesen jag tippade en bandyomgång nu. Och det känns som att det var månader sedan jag såg en bandymatch. Trots att det bara är knappt två veckor sedan. Det är hursomhelst alldeles för länge. Livsviktig match ikväll i något så ovanligt som en full omgång. Tipsen nedan.

Vänersborg - Sirius 4-6
Katrineholm - Haparanda 3-8
Hammarby - Falun 13-1
Vetlanda - Kungälv 5-2
Sandviken - Bollnäs 6-4
Västerås - Edsbyn 4-4
Broberg- Villa 5-5 (taktiskt, troligt resultat 11-4)

Halkbana överallt

Det här är lite komiskt. Ett sällskap från Gävle halkade till med bilen och körde av vägen, i Vannsätter utanför Söderhamn. Inte vidare komiskt i sig att köra av vägen. Det roliga i det hela är att sällskapet vid tillfället var på väg till halkbanan i Vannsätter för lite testkörning i hala förhållanden.

Fail direkt, om man säger.

Dröm i natt

Inatt var jag på kryss med kokain (som Plura uttrycker det i den här fantastiska låten, Spotifylänk), tillsammans med Lena Adelsohn Liljeroth. Inte så mycket med kokain kanske, mer med alkohol som partydrog. Det var bara det att jag gillar den där textraden.

Något otippat att jag drog på en partyturné med Adelsohn-Liljeroth kanske. Antar att det har att göra med att jag såg henne på tv igår. Men satan i gatan, vilken festprinsessa vi har till kulturminister. Hon var helvild och släpade med mig på fester av det slaget jag knappt tidigare drömt om. Jag kom hem lagom tills det var dags att kliva upp och gå till jobbet i morse. Så jag har varit trött idag.

Hyfsat många rätt

Jag är en skaplig tippare, även när det gäller annat än bandy. Mina tips här nedan. Rätt svar i grönt. Fem av åtta rätt. Duger på en måndag.

Årets kvinnliga idottare: Helena Jonsson
Årets manliga idrottare: Robin Söderling, (Zlatan vinnare)
Årets lag: Bandylandslaget (Stenson/Karlsson vinnare)
Årets ledare Staffan Eklund
Årets prestation: Zlatan Ibrahimovic ( Sarah Sjöström vinnare)
Årets nykomling: Jonas Jerebko
Årets idrottare med funktionshinder: Anders Olsson
Jerringpriset: Helena Jonsson

Men vad kan man säga om Helena Jonsson? Skidskyttar verkar ha en förmåga att bli extremt folkkära. Samma var det med Magdalena Forsberg. Nu är det på intet sätt obefogat att Helena vinner Jerringpriset, hon har hela tiden varit min favorit. Men jag antar att fotbollskrönikörerna har spaltmeter i tidningarna imorgon om hur fel det här är. Men kan man verkligen drista sig till att påstå något sådant när Jonsson sopar hem priset med 67,6% av rösterna?

Annat kul från galan. Peter Settmans fantastiska programledarförmåga. Har han något manus ens? Sarah Sjöströms uppvisning i improvisation: "Jag har inte förberett något tal så jag får improvisera. Ja, ni vet vilka ni är som jag vill tacka. Så, tack..."

Peter Magnussons tolkning av Lasse Lagerbäck var träffsäker. Lasse Lagerbäck själv var rätt skön som prisutdelare. Vilket inte länspolismästaren Carin Göthblad var. Skön som prisutdelare alltså.

Idrottsgalan 2010 - ett facit

Helena Jonsson kommer inte att vara på plats i Globen. Inte heller Zlatan eller Robin Söderling. Men jag känner ändå att jag vill sia om vilka som tar hem priserna. Se det som ett facit.

Årets kvinnliga idottare
Vinnare: Helena Jonsson. Allt annat förvånar mig.

Årets manliga idrottare
Vinnare: Robin Söderling. Hård konkurrens av Zlatan Ibrahimovic, men jag tippar med hjärtat.

Årets lag
Vinnare: Bandylandslaget. Som bandynörd är detta tvunget.

Årets ledare
Vinnare: Staffan Eklund. Solklart. Jag hade först skrivit Lennartsson/Söderberg här, men av någon anledning missat Eklund helt bland nomineringarna.

Årets nykomling
Vinnare: Jonas Jerebko. Visst, Daniel Berta vann Franska Öppna, men i ungdomsklassen. Jerebko är något så sällsynt som en svensk i NBA och som faktiskt också producerar en hel del poäng.

Årets prestation
Vinnare: Zlatan Ibrahimovic. För den fantastiska skytteligasegern i Italien. Hårdast konkurrens från Sarah Sjöström. Ett snudd på dött lopp det här.

Årets idrottare med funktionshinder
Vinnare: Anders Olsson. Hur många världsrekord har han slagit?

Jerringpriset
Vinnare: Helena Jonsson. Denna fantastiska idrottskvinna låg nog bäst till för Jerringpriset redan innan denna säsong drog igång. Läget är knappast förändrat efter uppvisningen i skidskytte hon har bjudit på hittills under säsongen.

Nu är klockan 19.59 och det är helt klart spelstopp på detta evenemang.

Utan kontakt i två timmar försmäktar jag i detta hus

När jag satte mig vid frukostbordet i morse fick jag inte igång min nya internetradio. Nätverksfel stod det i displayen och jag började genast fingra på reglagen. Utan framgång. Startade datorn, bara för att upptäcka att jag helt saknade kontakt med den stora webben. Vilket också förklarade nätverksfelet i radion.

Då kokade jag en kopp kaffe och slog på teven. Och möttes av en svart ruta med meddelandet "Ingen signal". I samma ögonblick ringde min far från några kvarter ner och frågade: "-Har ni vatten? Det har inte jag". Då började jag fundera. Är det dagen D idag? Är det slutet? Är alla våra tillgångar strypta, likt det som händer Die Hard 4.0? Så var det inte. Jag ringde supporten och fick veta att det var ett fel som strax skulle vara åtgärdat gällande tv och bredband. Hos far var det en vattenläcka. Allt är fixat och livet går vidare precis som vanligt.

Under de två timmarna vi var utan kontakt med omvärlden blev hela huset ganska grundligt städat. Det kom alltså något gott ur det här.

Pinsamhets-tv deluxe

Jag fastnade för ett ögonblick i Paradise Hotel, och det är inget jag är stolt över. Ett sånt där program där man sitter och skruvar på sig i soffan av skam. Och det är ju konstigt det också, att man skäms för något som helt främmande människor sysslar med. Men det är väl lite så att man skäms för att tillhöra samma släkte; människorna.

Kuriosa, jag googlade och blev varse att en av deltagarna är dotter till Lars Ferm, alias Lars-Inge Svartenbrandt. Jackie Ferm heter hon, och passande nog så är det hon som framkallar de största kräkreflexerna.

En läsarservice till er utanför 0270-området

Lördag igen och jag antar att det i vanlig ordning inte blir mycket till bloggande. Dels för att det är lördag, en traditionellt dålig bloggdag och dels för att jag inte ska vara hemma på hela dagen. Åker till svägerskan i Sundsvall som har firat sin 30:e födelsedag.

Efter lördag kommer söndag vilket betyder ny bandykrönika från undertecknad i lokalblaskan. Därför tänkte jag, som rubriken antyder, ge en liten extra service till er som inte får denna enkla tidning i era brevlådor. Här nedan följer förra månadens krönika. Klicka på´n för större.

För igenkänningens skull

Jag tror att alla i min bekantskapskrets vid det här laget är ganska väl medveten om att jag vann den här tävlingen. Igår hämtades priset hem. Det låg och väntade i kundtjänsten och för att personalen där skulle känna igen mig, hade webredaktören lämna en lapp med mina tydligaste kännetecken.



Jag hade lite fullt upp och skickade min sambo att hämta priset. Hon är inte alls lika skäggig som jag och inte man heller, men det gick bra ändå. Lappen fick jag med mig som ett bonuspris.

En förtjusande pryl

Jag fick en jävla läcker pryl i julklapp. En internetradio. En sån här för att vara exakt. Jag har gått och fnulat på en sån här ett tag, men det har liksom inte blivit av. Nu när jag fick den har det liksom inte blivit av att jag har kopplat in den heller, mest beroende på att jag inte ägt ett trådlöst nätverk här hemma. Men det fixade jag idag, efter några turer.



För er som inte är riktigt inbegripna med vad detta är för en makapär så kan jag berätta i korthet. Det här är en liten radio som man pluggar in i eluttaget, slår igång den och låter den identifiera hemmets nätverk. När det är klart kan man njuta av radiokanaler från hela världen. Jag vågar inte ge mig på en chansning på antalet kanaler man har tillgång till då det är enorma mängder från världens alla hörn.

Just nu lyssnar jag till en Classic Rock-kanal från det ljuva Kalifornien. Vid fototillfället spelade radion det fantastiska stycket här nedan. En av mina favoriter med den här gruppen. Jag blev varm i själen. Jag älskar min nya radio. Alla borde ha en sån.

Det måste ju vara kallt

Jag är väldigt svårt att förstå de människor som klär sig så bristfälligt att de inte tar på sig en mössa när det är -15 grader utomhus. Vad är det för dumheter? Vet folk inte att den större delen av kroppsvärmen försvinner ut genom skallen om man inte har något lock på?

Men folk är väl rädd om frisyren antar jag. Jag skiter fullständigt i min frisyr. Men det visste de flesta redan.

En tanke om sängen

Jag tänker såhär: Kanske ska jag gå och lägga mig? Det verkar finnas någon spärr som gör att jag inte kan förmå mig att masa mig i säng innan tidigast klockan 23.00. Och bäddmadrassen i sängen har hamnat lite på sned. Måste dras på plats, men det är nästan omöjligt när det redan ligger någon i sängen. Det stör mig lite. Det är en glipa mellan madrass och sänggavel. Så som bilden visar.

Väntar på böcker

Jag befinner mig mellan böcker. Jag avslutade för ett tag sedan Dan Browns "Den förlorade symbolen". Därefter har jag tragglat mig igenom en Michael Connelly. Ja, jag tragglar mig alltid igenom hans verk. Nu bläddrar jag lite förstrött i Frälsaren av Jo Nesbö. Men jag känner helt klart och tydligt att det jag läser nu, det läser jag i väntan på något annat.

Nästa bok av Kepler exempelvis. När kommer den? Har väntat på uppföljaren till Hypnotisören sedan i somras. Åter till det här med Jo Nesbö. Hans böcker är egentligen helt okej, men det ligger något löjeväckande över det här med norskan. Jag läser givetvis de svenska översättningarna men det finns ju fortfarande norska namn på personer och platser. Det är tillräckligt. En misshandel har ägt rum på Kirkeveien. Offret kämpar för sitt liv på Ullevåls Sykehus och den jagade våldsverkaren lyssnar till namnet Ola Vigen Hattestad, eller liknande. Nämnde Hattestad är egentligen skidåkare, men det var det fånigaste namnet jag kom på. Men ni förstår, det är svårt att ta det här på allvar.

Varför gjorde vi inte bara mål?

Besöket på Studenternas slutade inte som önskat. Efter en helt jämn första halvlek målmässigt och litet övertag spel och chansmässigt somnade vi in i inledningen av andra och Sirius ryckte ifrån till 6-1. Men sen.

• 63:e minuten: 6-2 Stefan Larsson
  
• 68:e minuten: 6-3 Jonas Nygren
• 72:a minuten: Missad straff Broberg
• 75:e minuten: 6-4 Adam Gilljam
• 79:e minuten: Missat friläge samt missat öppet mål på returen.
• 87:e minuten: Hörnskott som dansar på mållinjen
• 89:e minuten: 7-4 till Sirius och ridå.

En riktig bragdvändning var på gång ikväll. Varför sätter vi inte dit bollen? Varför gör vi inga mål på 13 hörnor? Varför ger vi Sirius ett femmålshandikapp innan även vi startar den andra halvleken? Många frågor, men inga svar. Men till slutspel ska vi! Och Bollnäs hjälpte till ikväll genom att trycka dit Vetlanda rejält. Det ser jag som positivt, tror jag. Nu hoppas jag att Edsbyn gör det samma med Haparanda på fredag.

Live - All over you

Jag återupptäckte en grupp idag som jag var mer eller mindre såld på från mitten av 90-talet och några år framåt. Det var en era i samband med att de släppte succeplattan Throwing Copper som gruppen Live rullade mycket i mina skivspelare. De lyckades dock inte bita sig fast tillräckligt för nu är det några år sedan jag ens ägnade bandet en tanke.

Jag blir som vanligt väldigt glad när sånt här inträffar och en stor del av kvällen har ägnats åt att plöja igenom material på Spotify. En av låtarna som nöttes flitigast när det begav sig var den här. Och visst är den helt fantastisk.

Dagens Istapp

Jag tog med mig kameran till jobbet idag. Det har jag tänkt göra flera dagar den senaste tiden men glömt den varje gång. Mitt mål var att föreviga de fantastiska istapparna som hänger från taket på byggnaden bredvid mitt arbete. De är nog de mäktigaste jag sett hänga från ett hustak. En rackare har frusit ihop med marken nedanför.




Undrar hur mycket den där väger? Undrar hur det verkligen går till när den växer sig sådär grotesk? Det hade varit kul att placera en kamera där under tiden den bygger på sig kilo efter kilo. En sån där liten kamera som används i naturfilmer. Exempelvis när en blomma växer eller slår ut. Så att man kan titta på filmen i väldigt hög hastighet och se spektaklet växa fram. Det hade vatt´ nåt!

Några korta

Som den uppmärksamme kanske noterat är jag väldigt obloggig för tillfället. Jag vet inte vad det beror på, det bara är så och det accepterar jag. Några korta punkter om dagen.

• Jag finns med på bild i grannkommunens och bittra konkurrenten Bollnäs lokalblaska idag. Iförd Brobergsmundering upp till öronen. Sånt värmer.
• Det är nästan töväder ute. Bara 8 minusgrader. Jätteskönt.
• Jag tycker att det är skönt att den här måndagen är över, ty den har varit jobbig. Jag drack alkohol och sov alldeles för lite under lördagsdygnet. Sånt sätter sina spår.

Angolanska rebeller

Vad är det för fel, undrar jag, i de här länderna där rebeller härjar? Jag tänker inte gå in på politiska diskussioner och vad som ligger bakom i den här frågan, utan bara simpelt konstatera att det måste finnas ett oerhört stort inneboende hat.

För vad kan annars förklara att angolanska rebeller helt sonika öppnar eld med maskingevär mot Togos fotbollslandslags spelarbuss? Afrikanska mästerskapen startar i helgen och kunde ju fått en bättre inledning. Chauffören dog på fläcken och några spelare uppges vara skadade. Och Togo vill inte längre delta i mästerskapet. Förbannade rebeller.

Ska ni gå hem nu?

Hällåsen, 2:a januari 2010. Bättre sent än aldrig, men det är ju svårt att låta bli.

Dagens Coach

Nej, inte bara dagens, utan hela månadens coach. December månads alltså. Jag fick ett samtal från redaktionen från helahälsingland.se på förmiddagen idag. Vad vill de nu, tänkte jag, vill de anställa mig som krönikör? Jag överlade snabbt med mig själv och kom fram till att jag skulle tacka ja, om erbjudandet kom. Det kom inget erbjudande. Det kom istället andra trevliga nyheter.

Jag har coachat mitt lag i Bandycoachen bäst av alla i december månad. Jag blev lite chockad, eftersom december månads vinnare presenterades i tidningen häromdagen och det var så vitt jag kunde se inte jag som poserade på den bilden. Men statistiken visade sig vara felaktig och den rättmätige vinnaren är alltså undertecknad. Rätt ska ju vara rätt. För det här belönades jag med en halvårsprenumeration på SöderhamnsKuriren, ett USB-minne och ett paraply. Risken är överhängande att jag därefter måste förlänga min dyra prenumeration efter att ha utvecklat ett beroende av morgontidningen. Baktankar med allt.

Hur många barr på en julgran?

Vi städade ut julen igår. Den fina julgranen, som tyvärr har barrat alldeles för mycket redan från början, åkte ut i snödrivan här utanför. Jag fick det ärofyllda uppdraget att bära ut den. Granen led av mycket svår barrlossning. Trots att jag bar den så försiktigt jag kunde lämnade den ett tjockt grön spår av barr efter sig. Värst blev det vid ytterdörren där jag stötte i dörrkarmen en aning.

Nu står den i snödrivan utanför och ser allmänt anskrämlig ut. Tänk va, att på den korta transportsträckan släppte den majoriteten av sina barr och ser nu ut som på bilden här. Klicka på bilden och räkna det överlevande barren. Lämna svar på antalet barr i kommentarsfältet. Närmast vinner.

Morgonkvist

Klockan är 05:56. Och jag har redan klarat av morgonpromenaden med hunden. Det är lite mildare ute idag, bara -15 grader. Men det är märkligt, jag frös ändå mer idag. Det bet inte lika hårt i ansiktets oskyddade delar, men fick min kropp att frysa mer. Det kryper in liksom.

Nu överväger jag att äta frukost och ta en kopp kaffe. Problemet med att äta tidigt är att jag blir lunchhungrig alldeles för tidigt. Det sköna med att äta tidigt är att jag efteråt kan slänga omkull mig i soffan och titta på Nyhetsmorgon och ha det morgonlugnt ett bra tag. En annan fördel med att äta nu är att jag är förbannat hungrig.

Att hjälpa konkurrenterna

Den här lilla staden jag lever i är fullproppad med små pizzahak. De finns i nästan varenda gathörn. Igår gick jag förbi ett ställe där jag förvånansvärt nog aldrig har ätit. Pizza-Huset, heter det och grabbarna som knådar där hade klappat igen och tagit ledigt igår. För kallt kanske, vad vet jag.

I fönstret vid entrén satt en hemmagjord liten skylt med texten: "Beställ pizza från Krysset idag". Det har fann jag lustigt. Krysset är alltså en pizzarestaurang som ligger alldeles runt hörnet och borde således vara en konkurrent. Men det kanske är en brorsa som äger Krysset, det har jag ju ingen aning om. Men det var en skojig skylt, tyckte jag.



Eller så har dom någon annan deal uppgjord. När man knallar in på Krysset får man frågan om man egentligen tänkte beställa skräpmat från Pizza-Huset. Svarar man ja på den frågan så noterar Kryssetpersonalen detta på en griffeltavla. Sedan delar man vinsten på dessa kunder med brorsorna på Pizza-Huset. Så kan det gå till.

Ledig mitt i veckan

Trettondagen. En av de märkliga helgdagarna. Helt plötsligt ledig en dag mitt i veckan. Det finns ingen helgkänsla överhuvudtaget. Det känns mer som att jag är hemma och är sjuk, eller liknande. Jag diskuterade trettondagen förra året också. Det kan man läsa här.

Att vara ledig idag gör mig mest rastlös. Jag har svårt för att sitta inne och stirra på det fina vädret utanför fönstret. Jag vill ut. Problemet är att det är alldeles för kallt. Vi har -22 här nu runt lunch och det är aningen kyligt. Jag kan leva mä´t, men det är värre för dottern. Hon har inte förmågan att tala om för mig när det gått för långt, när hon har förfrusit fingrar och tår. Så vi stannar inne. Det är ju skidskytte på tv.

Men det är lite synd kan jag tycka. Att den här fantastiska vintern passerar förbi utan att man riktigt har kunnat utnyttja den. Vart tog den globala uppvärmningen vägen?

Bloggåret 2010

Året har på flera sätt fått en bra start. Inte exceptionell på nåt sätt, men bra. Men jag är en usel bloggare för tillfället. Inget jag gräver ner mig för. Vi som varit med ett tag vet hur det är. Det går och det kommer. Det kommer och det går. Och det där lät som en helt annan sak.

Gårdagens ljuva

Idag har jag bara låtit det sjunka in. Sugit på karamellen. Den där karamellen som alltid smakar lika jävla gott. Den där karamellen man får när vi har läxat upp våra antagonister Bollnäs. Igår gjorde vi det igen. Mer om matchen har jag skrivit här.

Det var en ljuv kväll i den femtongradiga kylan. Hela 3168 personer trotsade vädret och nästan alla stannade kvar till slutsignalen. Många stannade också kvar långt efter slutsignalen. Jag till exempel. Vi är på väg uppåt i tabellen!


Foto: Hans Ivarsson

Dagens Derby

Det har varit dåligt med bloggande i allmänhet på sistonde och i synnerhet dåligt med bandybloggande. Men hur kan man låta bli att bandyblogga en dag som den här? Nej, det kan man inte.

Det vankas storderby på Hällåsen. Om nu farsgubben och de övriga vaktmästarna hunnit skottat fram arenan. För snö, det har vi ungefär 80 centimeter djupt. Jag försöker formulera något bra här, men kommer inte överens med orden. Jag är lite för stingslig inför den äckligt viktiga derbymatchen mot Bollnäs.

Vi kräfva revansch!