Nu är den här. Finaldagen. Det hade varit trevligt att vara där som supporter. Vår tid kommer. Nu är det Edsbyn, som spelar sin femte raka final, mot Sandviken. Och trots den enorma bandyanalytiska expertförmåga min hjärna rymmer, så kan jag inte tippa utgången i denna match. Det känns ärligt talat helt hopplöst.
Jag ska försöka reda ut lite vad jag tror ändå. Först vill jag klargöra att jag egentligen inte hoppas på något lag. Tidigare nämnde jag att jag hoppades att Sandviken skulle sätta stopp för Edsbyns guldsvit och det kan jag stundtals känna även nu. Men mina känslor ändras hela tiden och emellanåt så känns det som att jag föredrar en Edsbyseger och Guldet återigen hem till Hälsingland. Vilket kanske inte är så konstigt. Har alldeles nyligen skickat lyckönskningar via SMS och i år gick SMS:et till mästerskribenten Håkan Brindholm. Han tackade å Red Farmers vägnar och önskade oss detsamma i framtiden. Det är två trevliga lag med trevliga supportrar som ska göra upp om guldet i en stor folklig sportfest. Jag gläder mig med vilket lag det än blir som vinner. Det viktiga är att vi får se en trevlig final där det bästa laget drar det längsta strået!
Och vilka blir det då...?
Ingen aning, som sagt.
Det som talar för Edsbyn är ju naturligtvis det faktum att man är ute efter sitt femte raka guld. Man har inte imponerat lika stort under säsongen och slutspelet som tidigare år, men likförbannat står man där i final, i år igen. Mest tack vare ett grymt målvaktsspel av Anders Svensson samt att man plockat fram det tunga artilleriet på fasta situationer, alltså Jocke Hedqvist.
Det finns mycket postiva bilder från tidigare finalsegrar för de rödblåa spelarna att plocka fram och det är förstås ett stort plus. Vinnarkänslan och finalrutinen väger tungt för Edsbyns del.
Det som talar för Sandviken är att de är ett snäpp bättre än Edsbyn den här säsongen. Man har ett mer varierat spel och en ruskigt giftig offensiv. Sandviken har två stora segrar i de båda inbördes mötena under säsongen och kanske ett litet psykologiskt övertag om det nu spelar in när det är dags för final.
Tyvärr så är nu Daniel Berlin skadad och det är nog ett ganska tungt avbräck för Sandviken och väldigt tråkigt för Daniel. Det finns dock andra "skapliga" spelare som kan ta stort ansvar på Sandvikens mittfält. Framåt har man ju Patrik Nilsson och han behöver ingen närmare presentation. Det är inte direkt någon vild gissning att just Nilsson och Muhrén kommer att ha nyckelroller i dagens Sandviken.
De båda lagens försvar är inte helt felfria enligt vad jag har sett av lagen. Edsbyn har två mycket bra backar i Törnberg och Välitalo men enligt mig en aningen svajig libero i Fredrik Åström. Samma problem känns det som att Sandviken har. Två mycket hårdföra backar i unge Linus Pettersson och ärkeidioten Daniel "Zeke" Eriksson. Nye liberon Daniel Eriksson 2, har dock inte gett något stabilt intryck. Det känns som att Edsbyn är snäppet stabilare i defensiven där samtliga spelare har finalrutin.
Mittfältet väger över i Sandvikens fördel. Muhrén, Pumpen, Söderholm, Hagberg innebär mängder av rutin och kunnande. Vilket förstås också Edsbyns mittfält med bland andra Kuben och Liw har. Men Liw har inte riktigt stått att känna igen och jag tycker inte heller att Kuben är riktigt lika vass som tidigare även om han fortfarande är oerhört klok. Den spelare på Edsbyns mittfält som sett allra vassast ut är Daniel "Popa" Jonsson. Popa är en spelare som verkar orka åka hur mycket skridskor som helst och han kommer troligen att spela en nyckelroll i dagens Edsbyn.
På topp har vi i båda lagen två skyttekungar, Nilsson - Hedqvist. Troligt är nog att den av dessa två som vinner fajten, vinne matchen åt sitt lag. Alltså den som gör flest mål ger sitt lag segern. Det kan mycket väl bli så.
Herregud, hur ska man sammanfatta detta?
Ingen aning.
Hoppas på en bra match, räcker det?
Andra bloggar om:
sport,
bandy,
sm-final,
edsbyn,
sandviken
Igår var det precis fyra veckor kvar tills Datumet!
