Min första VAB-dag

Bara det är ju ganska otroligt, att Stina har hunnit bli två år och att jag under den tiden inte har tagit en enda VAB-dag. Vård av sjukt barn, för den som inte hänger med. Stina har varit ett väldigt friskt barn och det faktumet nämnde jag faktiskt vid olika två tillfällen igår. Så jävla klantigt. Sa till min mor igår kväll att Stina hon har minsann aldrig varit sjuk, inte mer än små förkylningar och någon enstaka febertopp. Då kom det som ett brev på posten, givetvis.

Flickan vaknade vid 21.30 igår och var väldigt ledsen. Jag plockade upp henne och vi satt oss i soffan en stund innan vi bestämde att vi skulle gå och lägga oss tillsammans, hela familjen. Vi hann inte mer än kliva ur soffan innan Stina hävde ur sig en rejäl kaskad. Sen har det fortsatt hela natten, i ganska jämna intervaller. Det har blivit några duschar och sängklädesskiften. Nu sover hon fortfarande, det lilla livet. Det känns hemskt när barnen är sjuka. Det blir så ynkligt och hjälplöst. Men hon imponerade på mig när hon, trots sin ringa ålder, väckte mig innan hon skulle vomera. Så i de senare fallen hann vi dit med en balja. Men det är inget roligt, det här. Jag sitter nu och slipar på en plan för hur jag ska kunna täcka in hela den stora soffan med någon form av kräkskydd.

En sjunken båt

Vintern har gått hårt åt båtarna, verkar det. Det skrev jag ju om tidigare också. Den här båten ligger precis utanför jobbet. Ligger och ligger, den står väl på botten rättare sagt. En ganska stor skuta, som ingen verkar bry sig så väldigt mycket om. Jag läste dock i lokalblaskan att ägaren skyller situationen på kommunen. Han tycker att det är deras fel, eftersom det lastades så mycket snö i vägen för båten under vintern så han kunde ju inte ta sig fram för att pumpa vatten när han upptäckte läckan. Jo, man kan ju se på det så också.

Vem är smålänningen i Arga snickaren?

Jag brukar titta på Arga Snickaren i Kanal5 på onsdagarna. Det som förbryllar mig mest med det där programmet är varken att snickaren är så förbannat arg eller att familjerna som orkar leva i byggarbetsplatser under flera år. Nej, det jag fascineras mest av är den där flummiga smålänningen som ränner runt och bara är allmänt dum och verkar vara i vägen överallt. Han har titeln "Platsansvarig", vilket känns hyggligt absurt.

Nåja, apropå programmet så letade jag efter klipp med den här platsansvarige på Youtube. Jag hittade väl nåt, men jag hittade en annan grej som var aningens skojigare. En grej jag har bloggat om tidigare. Arga Snickaren svarar på frågor från lyssnare i Vakna med the voice och drabbas av en halvgalen man från Edsbyn. Hysteriskt roligt. Spola fram till omkring 1:20 i klippet.

Stina överraskade mig

Jag ska strax gå och lägga mig, innan klockan 23 har jag bestämt. Har två nätter med bara några timmars sömn bakom mig, så det är nödvändigt. I natt vaknade Stina omkring 02.30. Det är väldigt ovanligt att hon vaknar på nätterna nuförtiden. Nå, jag hämtade henne och lade ner henne i vår säng och hon somnade om ganska omgående. Hon var dock väldigt aktiv i sömnen och låg inte still i mer än fem minuter i stöten, så för min del blev det dåligt med ytterliggare sömn.

Efter omkring en halvtimme vände jag på mig så jag låg med ryggen mot henne och som vanligt låg hon klistrad som ett frimärke längs min rygg. Varmt, men obeskrivligt mysigt. Efter ytterliggare en stund, när jag trots allt började slumra in, kände jag hur hon försiktigt knackade mig på axeln och halvviskade: -"Pappa. Pappa, dappen." Alltså, hon hade spottat ut nappen och vaknat igen. Jag letade reda på nappen och gav henne den och snabbt somnade hon om igen, nöjd och trygg. Det som överraskade mig var just det där att hon väckte mig så subtilt och snällt bad om nappen. Ungefär som att hon egentligen inte ville väcka mig. Något som tvååringar normalt inte brukar ta hänsyn till. Undrar om hon fortsätter så?

Hellsingland Underground

I fredags. Äntligen fick vi uppleva Hellsingland Underground på scen igen. Och dessutom idka en hel del umgänge med grabbarna, det var ett tag sedan. Det går bra för det här gänget nu. Igår var de med i Nyhetsmorgon. Lägger in tre klipp här nedan; två låtar och en intervju med Charlie. Och där nedanför finns låtlistan från i fredags, som jag snappade åt mig från scenkanten. Den där överstrykningen som syns där är mitt fel. Jag råkade komma lägligt och fick chansen att opponera mig en aning angående låtlistan. Så en ändring blev tvungen att göras. Till det bättre.

Min tvååring

Stina fyller två år idag. Vi har kalasat på förmiddagen och för ett tag sedan somnade hon, helt ovaggad ska tilläggas. Det tar på krafterna att fira tvåårsdagen. Jag tänker lite på hur fort det har gått, det här. Två år. Hon fyllde ju alldeles nyss 1 år. Och strax innan det föddes hon ju. Och nu har hon alltså blivit tvååring. Det är en härlig ålder.

Stina försöker

Dålig annonsplacering

Två annonser på Blocket.se, utlagda med åtta minuters mellanrum och placerade precis bredvid varandra. Båda med en bild på en rottweiler. Den ena med rubriken "Drar din hund eller gör den agresiva utfall?" och den andra med rubriken "Dag matte". Jag klickar in mig på den första och läser om en kvinna som erbjuder privata träningar för att få ordning på stökiga hundar för 300 kronor i timmen. Därefter klickar jag in mig på den andra annonsen och läser om samma kvinna, som den här gången söker en dagmatte till sin snälla rottweiler. Hon poängterar att hunden inte kan umgås med andra hanhundar, men att tikar går bra.

Då tänker jag såhär: Om kvinnan är så pass kvalificerad på att träna hundar att hon erbjuder den tjänsten för 300 kronor i timmen, borde hon då inte behärska att få ordning på sin egen hund så pass att den kan umgås med andra hundar? Kanske borde hon ha väntat en stund med att lägga in annons nummer två, för att slippa få annonserna alldeles bredvid varandra? För det där är inget bra säljargument. Jag kan inte hjälpa min egen hund, men jag kanske kan hjälpa din.

Church bells through the valley

Det drar ihop sig till fredag. Det är sällan jag har sett fram emot en lokal konsert så mycket. Det är nästan två år sedan jag senast upplevde Hellsingland Underground live. Och efter ännu mer lyssnande på nya plattan har jag kapitulerat ytterliggare. Den är brilljant! Är helt säker på att ingen bättre platta kommer att släppas i muskvärlden under 2010. Bilderna här nedan här från en spelning på ett litet hak i Söderhamn i slutet av mars 2008. Bilden lånade jag härifrån och där finns fler bilder från samma kväll. Jag är själv med på ett par stycken av dom. Låt det nu bara bli fredag snabbt och smärtfritt.





Soon those bells will chime, for our fathers. There will be no roof above us, once they´re gone.But Harry, we´re gonna have a really good time, until we´re the next in line. So don´t bring yourself down, until those bells will chime. For you and I.

12 dagar kvar

Vissa saker är lätt att skjuta på. Deklarationen är en sådan. Inga konstigheter nuförtiden egentligen, men eftersom att vi sålde två fastigheter under 2009 så krävs en liten större insats än att bara skriva under och skicka in skräpet. Nu tänkte jag ta tag i det där. Då krånglar det med e-legitimationen. Precis som det nästan alltid gör. Undrar lite hur många gånger jag har skapat nya e-legitimationer? Jag gissar på 27 gånger.

Ganska jävla fantastiskt

Jag fick ju skivan till slut igår, Madness & Grace by Hellsingland Underground. Jag har lyssnat på den rakt av omkring 20 gånger sedan i fredags (via Spotify i helgen) och den är helt fantastisk. Det finns något den här musiken som berör mig på ett alldeles speciellt sätt. Det var lika med debutskivan, men ännu lite tydligare nu. Jag kan knappt bärga mig inför fredagens spelning på Stadshotellet. Lyssna bara på låten Vera här nedan.

I april 1989

Firade som bekant min 27:e födelsedag igår. Nu hittade jag en bild från en annan födelsedag. Närmare bestämt min sexårsdag för 21 år sedan. Men kungakrona på huvudet och allt. Och jag minns så mycket när jag ser bilden. Jag minns hur mycket kul jag hade med den där fotbollsspelaren. Man bankade till den i huvudet så kickade den iväg bollen. Undrar vart den där tog vägen? Jag minns också hur gräslig den där soffan var, som mamma hade på den tiden.

Min glada flicka

Vi gjorde det igen

Jag fick ett helt gäng med lotter i födelsedagspresent och tänkte att NU! Nu är det min tur. Det var det inte, som vanligt. Skrapade fram 150 riksdaler i total vinst. Och det är ju inte illa pinkat, men inget som tryggar pensionen. Nå, vi lyckades med en annan grej, liknande det jag gjorde här. Skrapade fram vinst på en dubbeltriss efter endast fem skrapade rutor. Skicklighet?

Födelsedagen i övrigt då? Jo, jag har fått extremt många gratulationer idag. Mer än någonsin, tror jag. Jag antar att det hela har med Facebook att göra. Alla ser ju att det är mig de ska gratulera idag. Det har blivit några presenter också, trots min ålder. Förutom de nämnda lotterna har jag också fått en låda gott och blandat, se bild här nedan. Lite lukta-gott har jag tilldelats och en del slantar att ringa för. Jag tackar och bugar. Ett år äldre, men det känns ungefär likadant. Bara tre år kvar till 30-strecket. Men det skiter man väl i. Jag försöker se det som att jag bara blir mer rutinerad. Lite ålder har väl ingen dött av. Eller? Jag kan ha fel där.

Helgen då

Jo. Det har, som vanligt, blivit skralt med bloggande i helgen. Jag har istället hunnit med att lägga på sommardäcken och grovstädat bilen. Det var nödvändigt. Igår kväll sänkte jag ett knippe pilsner och gick på lokal med ett par vänner. Idag har jag suttit i solen och läskat mig och druckit mängder med vatten. Jag har grillat karré och druckit två Cola på burk. Tittat på en film som handlade om svensk midsommar, med en ständigt packad Olle Sarri i en av rollerna. Jag har försökt spelar couronne med min dotter. Det gick lite knackigt. Om ett par år kanske.

Nu sitter jag och känner in och njuter av mina sista timmar som 26-åring. Jo, imorgon fyller jag år, sägs det, 27 ska jag visst bli. Väntar mig ballonger och tårta på jobbet imorgon.

Råtta utanför fönstret

Jag hängde upp ett gäng talgbollar ute på baksidan i höstas. Småfåglarna har gjort rent hus, så att säga, sånär som på en talgboll som hänger bara ett par decimeter utanför fönstret. Idag noterade vi att en annan gynnare hade upptäckt den veritabla delikatessen. Vi satt i köket och åt när min lillebror, som hälsade på tidigare, hojtade till från vardagsrummet: -Det sitter en råtta och äter på talgbollen!

Vi rusade dit allihop, jag med kameran i beredskap. Ja, och där satt ett litet råtthelvete och stirrade på oss mellan tuggorna. Den verkade inte alls besvärad av att vi befann oss ett par decimeter ifrån på andra sidan fönsterglaset. Det såg ut som att det lilla djuret försökte gnaga loss talgbollen från dess nät. Tänkte antagligen dra med sig alltihop in i ett råttbo någonstans. Och det där råttboet misstänker jag ligger beläget någonstans inne i ytterväggen på vårt hus. För jag kan vissa kvällar höra hur det springer råttor i fasaden. Imorgon ska jag gillra en fälla, hade jag tänkt.

Tidig kväll

Jag har bestämt mig för att göra en tidig kväll, fredag till trots. Jag är trött, har inget att göra och sitter egentligen bara här på ren trots, bara för att det är fredag och jag egentligen inte behöver tänka på att stiga upp i ottan. Imorgon sover jag till åtta, istället för den normala vardagsreveljen klockan sex. Så, godnatt alla vänner.

Besvikelsen är total

Jag har inte fått min skiva, som jag blivit lovad. En bekräftelse på att den skickades igår har jag dock fått, så det är ju helt klart den odugliga Posten som ligger bakom det här. Det är tråkigt, sånt här. När jag beställer skivor är jag som ett litet barn på julafton. Laddar upp hela dagen och på vägen hem mot brevlådan gnider jag mina händer mot varandra och längtar efter att få slita upp paketet av kartong. Slänga skivan i spelaren och glida ner i soffan och lusläsa skivkonvolutet. Av det blev intet idag.

Skivan ligger på Spotify och jag lyssnar där nu. Kunde inte hålla mig. Men det är inte samma sak. Jag saknar att läsa texterna i konvolutet. Den första genomlyssningen och bedömningen av en skiva är viktig för relationen man senare får tillsammans. Man måste få en bra start.

I en brevlåda nära mig imorgon, hoppas jag

Imorgon får jag den här skivan i min brevlåda. Åtminstone är det vad jag har blivit lovad. Den släpps idag och releasepartyt hålls i detta nu. Den har fått fantastiska recensioner och av det jag har hört så verkar alla lovord vara befogade. Och då ska man veta att det inte är en bit av kaka för Hellsingland Underground att toppa sin fantastiska debutskiva. På fredag, den 23:e, står dom på scenen på Stadshotellet. Jag ska dit.

57:an är tillbaka!

Nu blir det bandy här igen, trots osäsong. Det här har jag ju mer eller mindre haft vetskap om ett tag, men idag blev det officiellt. 57:an Jocke Hedqvist återvänder till Broberg efter sin långa sejour i Edsbyn. En fantastisk torsdag för gulsvarta supportrar när man får hem ännu en av de förlorade sönerna. Nu är alla som har varit på vift samlade i rätt lag igen och vi rustar för nästa säsong, med framgång i sikte. Det fräckaste av allt är det nästan bara finns egna produkter i det här laget nu och man är uppe och slåss i toppen.

Jag ser fram emot att få skåda Jockes enormt tunga skytte på Hällåsens is igen och dessutom i rätt tröjfärg. Presskonferensen tidigare idag, jag var där. Lyssnade mest och satt och myste. Tänkte ta lite bilder på det klassiska ögonblicket när matchtröjan dras på för första gången. Men kameran gick i strejk av någon anledning så det blev bara en simpel bild med mobilkameran, efter att tröjan hade åkt av igen. Men han ser ju nöjd ut, Jocke, i alla fall. Är det bandysäsong snart?



Fler länkar: SvenskaFans, BandySverige, HelaHälsingland,

Kvällstoaletten på slottet

Aftonbladet har kommit över en av inbjudningarna till prinsessans bröllop i sommar. Där finns information om hålltider och senaste datum för att OSA. Det står också angivet hur man ska klä sig, herrarna i civil eller militär högtidsdräkt och damerna i aftontoilette. Aftontoliette? Är det den man gör precis innan man går och lägger sig? Jag ska göra en liten aftontoilette i detta nu. Märklig klädsel.

SSU röstfiskar

Igår morse när jag rullade in vid jobbet såg jag en tjej som stod vi ingången och såg lite lurig ut. När jag gled upp mot entrén haffade hon mig och gav mig en liten papperspåse med lite innehåll. Hon sa: -Varsågod, här är lite frukost från SSU. I påsen låg en festis, ett äpple och en liten kexchoklad.

Det här är ju ett ganska simpelt, men förmodligen också ganska effektivt röstfiske från sossarnas sida. Vi är rätt många som jobbar på min arbetsplats, runt 300 stycken, varav en hel del är förstagångsväljare. Och jag inbillar mig att en hygglig andel av dessa är totalt ointresserade av politik och där kanske det räcker med en liten fruktpåse för att vinna en röst. I alla fall, klistermärket som sitter på påsen gillar jag.

Dagens Glassålågi

I det här vädret var det svårt att stå emot frestelsen av glassdisken när jag var på macken nyss. Så nu sitter jag och smaskar på årets första glass. En Sandwich. Det smakar bra.

Airbourne får mig att vilja spela högre musik än vad tidpunkten tillåter

Jag gillar musik väldigt mycket. Rockmusik. Jag gillar AC/DC, och gör man det gillar man nog per automatik australiensiska Airbourne. Det är fanimej brilljant, det här. Jag får ett litet spel när jag sitter här och inte kan vrida på volymen så mycket som jag önskar. Lägger in en stilla önskan om att få uppleva grabbarna på en festival nära mig i sommar. De spelar ju samma helg, på en annan festival nära mig så dom är ju i krokarna, om man säger.

Airbourne - Runnin´wild

Öronljus

Vi testade det här med öronljus ikväll. Märklig pryl. En typ av rör som luktar lite honungsaktigt och som man stoppar i örat och tänder på i andra änden. Lite vanskligt kändes det, om den där långa förkolnade delen skulle få för sig att trilla ner på kinden. Det sägs att ljuset ska avlägsna vax från örat, en produkt jag producerar i ganska stor skala. Jag tror att det fungerade, även om den länkade wikipediartikeln är väldigt negativ till det.

I början fräste det mest i örat, men efter pass tre minuter kändes det som att det slog lite lock för örat och jag anade en känsla av att något drogs ut ur örat. Därefter blev det lite varmare. Vi eldade på pinnen en stund till innan vi med spänning klippte upp röret för att skåda resultatet. Och visst, där i låg en rejäl hög med öronvax. Mycket mer än vad man kan gräva ut med en tops. Äckligt, kan man tycka, men nog fungerade det alltid. Det ska också kunna ge negativa effekter såsom punkterad trumhinna. Men därom tvistar de lärde. Jag är neutral i frågan.

Grillpremiär idag

Nu har jag begått min grillpremiär. Ganska precis en månad senare än jag normalt brukar premiärgrilla. Men de klimatlärde säger ju också att allt som har med våren att göra är ungefär en månad försenat i år, så jag håller mig till det. Det blev några enkla kycklingfiléer och till det lite potatisgratäng. Och ett par glas rött. Allt det där har egentligen ingen betydelse. Det viktiga var grillningen. Att sitta ute i solen på framsidan med en öl och lyssna på kolets knaster. Då är det vår. Och tänk om kameran kunde förmedla doft. På filmen är det visserligen ingen mat på grillen ännu, men doften av förbränd tändvätska är ju också en doft av vår. Och av husvagnscamping.

En sandlåda till Stina också

Glömde nästan det viktigaste. Jag ska bygga en sandlåda till min Stina också. Såklart. Hon har också haft det bra i solen idag. Nu tar hon en liten eftermiddagstupplur.

Ljuvliga vårväder

Jag har skyfflat bort en del snö och möjliggjort för oss att ta oss ut på uteplatsen på baksidan. För vem vill sitta inne och uggla en dag som denna? Nu sitter jag ute och försöker surfa, men har lite problem med att se vad som utspelar sig på skärmen i solgasset. Det är fantastiskt med vår. Att bo i villa vintertid är egentligen ganska värdelöst. Snöskottning och elände. Man kan nästan lika gärna bo i lägenhet. Enda fördelen är att man slipper grannar som väsnas. Men nu. Det är nu det härliga börjar.



Nu är det helt överlägset att bo i villa. Att bara kunna kliva ut på sin egen gård och njuta av årstiden ger en härlig känsla av frihet. Det blir så lämpligt allting. När man har småbarn är det ju alltid lite av ett projekt när man ska göra något. Men att bara gå ut på sin egen gårdsplan och ha det bra kräver ingen planering överhuvudtaget. Sånt här är härligt att fundera på. Gång på gång kommer jag på mig sjäv med att tänka hur jäkla bra vi bor, här där vi bor. Vi har ett eget hus och egen gård,. Vi har nära till allt. Nära till centrum, nära till naturen. Nära till skola och dagis. Nära till badplats och idrottsplats. Och med nära menar jag gångavstånd. Det ger en bra feeling av vi har slagit ner våra bopålar på ett bra ställe.

Apropå bopålar så sitter jag och funderar lite över sommarens projekt. Det blir en del byggande.Ett trädeck ska byggas här under mig där jag sitter nu. Storleken på det blir i runda slängar 30 kvadratmeter. Vidare tänkte vi rama in gården med ett staket, någonstans runt 60 meter långt kan jag tänka mig att det blir totalt. Byggstart planeras när snön har försvunnit helt. Kanske om ett par veckor. Jag välkomnar sommaren med öppna armar.

Timothy Treadwell

Jag sitter och tittar på Grizzly Man på SVTPlay, som handlar om Timothy Treadwell. Man undrar vilken typ av kraft och övertygelse som driver en människa till att bli sambo med ett gäng grizzlybjörnar. Det hela är mycket fascinerande att se. En känsla av inspiration dyker upp. Jag får lust att själv göra en liknande expedition. Vilka upplevelser. Men det vore ju vansinne förstås. Jag rekommenderar programmet, det får räcka så. Och nu går mina ögon i kors - jag tror det är dags att uppsöka en säng.

Vem har lånat dessa?

Okej, de enda spåren som finns av de här böckerna i min bokhylla är pappersomslagen. Jag har letat efter böckerna i varje vrå av huset. Har förvisso läst alla fyra, men jag vill gärna ha dem kvar. Så nu vill jag veta vem det är som har "lånat" dessa. Jag har en tendens att glömma av vem jag lånar ut till. Är det någon som känner sig träffad, hör av er i kommentarsfältet.



Alltså.

Harlan Coben - Släpp inte taget
Buthler&Öhrlund - Mord.net
Plura - Resa genom ensamheten
Raymond Khoury - Den siste tempelriddaren

Regn och musik

Jag är trött, har ont i ryggen och borde egentligen bara gå och lägga mig. Men det är ju ledigt imorgon och jag har så svårt att slita mig från musiken. Plöjer igenom tuben och kommer hela tiden in på nya stycken som måste lyssnas på, igen. Sitter i skydd av mörkret och lyssnar på regnet som envist slår mot fönstret och tänker att jag istället ska lyssna på Eldkvarns "I skydd av mörkret". Jag plockar fram Kungarna från Broadway och lyssnar på låten från skiva för en gångs skull.

Jag lyssnar sällan på mina skivor längre. De står mest där och samlar damm och det är lite sorgligt. Allt finns ju så lämpligt till på andra ställen, tillgängligt med ett par knapptryck. Inget är som förr. Men nu blev det skiva och vilket bra initiativ det var. Efter I skydd av mörkret kommer Nerför floden och därefter Kungarna från Broadway. Plattan är ett mästerverk. Sen plockar jag fram Himmelska dagar och fortsätter min kvällsandakt.

Capreolus capreolus nästan på tomten

I morse fick vi syn på en grupp rådjur som spankulerade runt bland häckarna på en grannes tomt. Vi studerade dom en stund men fick aldrig riktigt fritt synfält. När jag kom hem från jobbet senare var de fortfarande kvar på samma ställe. Fem, eller kanske sex, stycken vackra djur knallade runt där och stångades lite. Jag tänkte att det var en ovanlig syn. Rådjur har jag mest siktat på morgonen och kvällen tidigare. Men här knallade de runt, mitt på blanka eftermiddagen, alldeles inpå husknuten. Jag tog ett par suddiga bilder på´rom genom fönstret och här är den med mest rådjur och minst buskage i vägen.



Jag tänkte att jag kanske ska fresta med någon fin föda för att få dom att besöka även vår tomt och komma lite närmare. Vad äter de här djuren helst? Sen funderade jag lite på varför de heter rådjur. Rå-djur. De är ju inte speciellt råa, kan man tycka. Jag funderade också en stund på att släppa ut hunden och kanske få till ett drev. Jaga in dom på vår gårdsplan. Rådjurssadel till söndagsmiddag. Men jag har hört att det tar flera timmar att tillaga, så det får vara.

Känns det igen

Minns ni vad jag berättade om i tisdags? Att jag råkade ut för ett punkterat cykeldäck. Min vänligt sinnade far fixade det där åt mig, mest för att jag inte har så mycket tid och han har tid, men också lite för att jag är katastrofalt dålig på att fixa punkteringar. Idag cyklade jag på min cykel igen, först till dagis och sen till jobbet. När jag skulle cykla hem för ett tag sedan...Ja, det var punktering igen. Tröttsamt.

Antingen är det något vasst som sitter i däcket och punkterade den nya slangen omgående. Eller så har jag bara sånt jävla oflyt så att jag helt enkelt drar på mig två punkteringar under samma vecka. Antagligen är det så. För jag har varit relativt förskonad från punkteringar i mitt liv och jag har cyklat väldigt mycket genom åren. Och sånt där skit brukar ju jämna ut sig i längden. Skitcykel.

Vilket jävla fränt hotell

Såg om det här i dagens Metro. Ett nybyggt hotell i holländska Zaandam, med väldigt lustig arkitektur. Som små stugor i det stora bygget. Där ska jag bo om jag någon gång besöker Zaandam, vilket kanske inte är helt sannolikt att jag någonsin kommer att göra.

Lyxfällan

Jag tittade på Lyxfällan ikväll igen. Det blir alltid så att jag fastnar när jag börjar titta på det där programmet. Fascineras och fastnar. Normalt är det ju lite yngre familjer, i min egen ålder, som är i behov av ekonomisk krishjälp, men ikväll var det äldre människor, vilket gör det hela ännu mer fascinerande.

Familjen hade inkomster på 64 000 i månaden, vilket är en mycket respektabel inkomst och i runda slängar dubbelt så mycket som vi klarar oss på här hemma. Problemet var att det hade utgifter på 100 000 i månaden. Alltså, 36 000 minus. Hur kan det vara möjligt att man är 36 000 kort varje månad - och inte märker det? Märkte det, gjorde de väl förstås, men inte i den utsträckning att de fattade att det kanske vore läge att se över det ekonomiska läget en aning. Pappan i huset hade visst inte öppnat en räkning på 14 år. Ett klassiskt knep som löser alla problem.

Det är skönt att se såna här program. Jag tycker ibland att det kan kännas som att jag har dålig kontroll på utgifter och inkomster och dålig ordning på alla "viktiga papper". Så är inte fallet, jag har rätt bra kontroll på prylarna och när vi shoppar loss så gör vi det med pengar som vi faktiskt har. Men ibland sköljer en sån där obehagskänsla av ovisshet över och då är det skönt att få bekräftat att vi nog har bättre kontroll än genomsnittet. Ungefär som det är befriande att se på programmet Rent Hus en dag då man tycker att man har det stökigt och skitigt hemma. Det finns folk som lever i misär, på grund av lathet, och jag stör mig på några gruskorn som fastnar i strumporna. Nu ska jag sova.

Bra jobbat, Pixmania!

Skärmen beställde jag i måndags. Den levererades idag. Det tycker jag är klart godkänt och Pixmania fick en liten upprättelse efter det senaste fiaskot. Nå, nu står skärmen på plats och jag är nöjd. Den är tjusig och platt och lämnar oceaner av utrymme på bordet i jämförelse med hur läget var tidigare. På bilden skymtar ett glas med Fanta till vänster. Men det har jag tyvärr druckit upp i skrivande stund. Tråkigt.

Det blev bra

Blankt och fint. Ser nästan köpt ut. Men jag ska nog byta ut motiven, de har tjänstgjort länge nu. Något annat som har med musik att göra blir det alldeles säkert i de där ramarna ändå.

Richard Marx

Ännu ett skivomslag från den där jukeboxen. Här har vi smörsångaren Richard Marx med en banan i sin vänstra ficka. Det finns ingenting med det här skivomslaget som är tilltalande. Låten Angelia är inte heller den något att hänga i julgranen. I yngre dar minns jag att jag gillade ett par andra smäktande skapelser från den här mannen, Right here waiting och Now and forever. När jag tänker på saken så gillar jag fortfarande de här smöriga låtarna. Det blir ju lätt så att jag får tillbaka någon gammal discotryckarfeeling av sånt här. Alla tre låtarna finns nedanför bilden.



Angelia - 1989


Right here waiting - 1989


Now and forever - 1993

Glömde börsen

Oförlåtligt. Jag brukar aldrig klanta mig på det här viset men i morse glömde jag plånboken hemma när jag stack till jobbet. Halvvägs slog det mig och jag kände i panik efter börsen i mina fickor. Tomt. Nu skulle jag ta kaffe i automaten och upptäckte att kaffeplutten, som vi betalar kaffet med, var tom. Hur fan? Tur jag har kollegor som delar med sig. Men hur gör jag med lunchen? Springnota?

Målar på ett par ramar

Det är målarverkstad i vardagsrummet. Jag förvandlar ett par ramar i björk till ett par ramar i svart björk, medelst några penseldrag. Det står Elegant på färgburken jag doppar penseln i och jag tänker i säga emot. Det blir bra det här. 50 x50 centimeter mäter de här ramarna och tidigare hade jag ett par skivomslag i dem. Två snygga ena, ett med Manfred Mann och ett med Supertramp. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska rama in men björkramarna är jag trött på. Nu ska det vara svart som synden. Och inget kladd på bordsduken, har jag fått order om.



Det finns förresten en till ram i björk också, en större. I den sitter plattorna som hör till ovan nämnda omslag. Vi hade dem liksom tillsammans på väggen förut. Den stora i mitten och de mindre på varsin sida. Den större ramen ska också koloreras i svart. Vad som ska ramas in i den är inte heller helt klart. Men eftersom jag har en förkärlek för musikaliska motiv, om man kan kalla det så, så är jag lite sugen på en stor variant av den här bilden.

Jeg hadde et flatt dekk

Rubriken är skriven på norska men trots det inte särskilt svårbegriplig. När jag skulle ta cykeln hem från jobbet idag hade jag planerat en sväng förbi macken för att pumpa i lite luft i mina aningen för mjuka däck. När jag kom ut och låste upp cykeln upptäckte jag en punktering på framdäcket. Så jävla typiskt. Jag gick förbi macken ändå, för att provpumpa. Det kunde ju röra sig om en pyspunka och i den händelsen skulle jag ju kanske åtminstone kunna cykla hem.

Det var då jag upptäckte att det var en typ av punktering på mackens luftanläggning också. Det var ett hål i slangen och dåligt tryck i pumpen, så det sket sig. Jag fick knalla hem med cykeln bredvid mig och det är något jag verkligen ogillar. Speciellt i uppförsbackar när man möter folk och man tänker att de alldeles säkert tror att man går uppför backen för att man inte orkar cykla. Vad ska man göra? Man kan ju inte gärna stämma upp i ett försvarstal: -"Nej, du vet, jag har punktering. Titta här. Därför går jag med cykeln. Normalt brukar jag cykla rätt fort uppför den här backen."

Ny skärm

Jag har beställt en ny skärm till datorn. En Samsung SyncMaster 2033SN, som på bilden här bredvid. Jag gillar Samsung, har en TV därifrån. Bra kvalité och stilren design. Det är lite roligt det här med dataskärmar nuförtiden, hur de ser ut precis som små platta TV-apparater med widescreen och allt. Man liksom knyter ihop hemelektroniken på ett bra sätt. När jag satt med datorn i knäet och letade skärmar tidigare idag frågade jag min sambo samtidigt som jag visade henne vad jag hade på skärmen: -"Öh, ska vi köpa en sån här?". Hon fnissade till lite och svarade: "Jaså, varför det? Vi har ju en TV." Och med det vill jag bara illustrera hur lika de är, TV-apparaterna och dataskärmarna.

Enda missen här nu upptäckte jag i efterhand. Jag beställde skärmen från Pixmania.se. Trots att jag svurit att aldrig mer handla något från det skitföretaget, efter den segdragna historien när jag beställde min videokamera. Äh, jag ger dom en chans till. Innan fredag ska jag ha skärmen för att vara riktigt nöjd och för att lägga allt gammalt bakom mig. Annars fortsätter jag att ogilla Pixmania.

Dagens synvilla

Några fartyg eller en bro? En bro eller några fartyg?

Bakslag här också

En av de jobbiga grejerna med våren är att den har så förtvivlat svårt för att bestämma sig. I lördags var det sol och varmt - idag ramlar det ner snöflingor lika stora som cocosbollar. Johnny har problem med ett bakslag han också, så istället för att göra en egen film så länkar jag till hans. Till skillnad från honom så har nog inte jag ändrat uppfattning om något idag, men det är ju inte försent ännu. Men det ska nog mycket till innan jag ändrar uppfattning om snöväder i april. Min uppfattning om det sattyget är orubbligt negativ.

Christer Sandelin

Jag har aldrig haft någon förståelse för Christer Sandelin. Jag tycker att han är en sopa helt enkelt. Men det är ju lik förbannat kul med gamla skivomslag. Farsan hade kommit över en kasse med skivor från en gammal jukebox. Jag har gått igenom skräpet och det är just mest vad det är; skräp. På köpet fick jag en massa döda insekter också. Skivorna och omslagen då, jo, det finns faktiskt ett par stycken bra plattor och en hel hög med mindre bra plattor men desto roligare omslag.

Det här Christer Sandelinska omslaget är ju egentligen inte alls roligt, det är bara fult. Och låttitlarna sen: A . Luften darrar och B. Instrumental darrning. Fantasifullt. Inspelat 1989 och formgiven av Re-Flex, som det står på baksidan. Respekt.

Påsken och maten

Två påskdagar är helt avklarade och vi är inne på den tredje. Under de två första dagarna har det inte lämnats mycket utrymme i magen för godis och karameller. Tyngdpunkten har legat på att äta mat. Fantastiskt god mat i försvarliga mängder. Igår till exempel konstaterade jag med facit i hand att jag kanske borde hoppat över de sista fyra portionerna. Under påskens avslutning ska vi nu försöka stoppa i oss en del sötsaker också, för det hör ju till.

Nå, bland all god mat på de olika påskborden har jag en favorit. En rätt som det bara ges ett tillfälle att äta; på påsken. Det är min morbror Christer som bygger den här rätten och för att inte riskera att bli uthängd här på bloggen, vågar han inte låta bli att laga till den här fantastiska laxpatén. Det är svårt att beskriva storheten i den lilla patén. Den smälter i munnen och smakar gudomligt. Så det är inte mer än rätt att den får sin stund i rampljuset här på huvudläktar´n.

En hälsning och en påskklassiker

Nu tänkte jag bara önska alla en Glad Påsk. En av mina favorithelger på året är här och solen skiner. Är det inte fantastiskt. Nu åker vi hem till mor i Trönödal och firar. Men jag börjar firandet här, med en påskklassiker. För tredje gången här på huvudläktar´n.

GLAD PÅSK!

Första april på jobbet

Det var väl själva fan! Här går jag och basunerar ut att jag ska säga upp mig från bloggandet - och får inte en reaktion på´t. Förutom från han Hoffmann, som dock inte direkt verkade reagera på mitt beslut att lägga ner. Det här var ju förstås ett torftigt försök till aprilskämt och stämmer alltså inte. Beskedet kanske kom som glada nyheter för de flesta, som helt sonika raderade mig ur blogglistan och tänkte att "nu sparar jag några minuter varje dag när jag slipper gå in där och läsa". Och om det är så, att mitt eventuella avsked endast är en lättnad för mina gäster, ja, då tänker jag ALDRIG sluta med det här. Ska jag lägga av vill jag att åtminstone någon ska bli en aning upprörd.

Aprilskämt alltså. Vi skojade lite på jobbet idag, jag och kollega Roland. Uppenbarligen var det bara vi själva som tyckte att det var lite festligt. Jag hade ett par idéer om hur jag skulle kunna aprilskämta lite. Bland annat tänkte jag att jag kanske kunde säga upp mig. Jag var också inne på att tillfälligt sabotera spolfunktionen på byggets alla toaletter. Inget av de alternativen blev aktuella. Istället tejpade vi upp en lapp på dörren till vårt rum med en varning om kräksjuka och hängde upp en bunt ansiktsmasker bredvid. Det var tyvärr ingen som svalde betet och faktum är att knappt någon ens uppfattade vår ansträngning. Så det var väl inget vidare.

Tack och adjö

Jag har fattat ett beslut som jag har gått och haft i tankarna under en tid. Efter knappt tre års bloggande här på Blogger har jag tagit beslutet att tacka för mig. Under den här tiden har det blivit 1942 bloggposter. Tanken var att stanna vid jämna 2000, men jag tänkte efter lite och kom fram till att om jag räknar med de inlägg jag skrivit men snabbt ångrat och aldrig publicerat, ja, då är jag nog uppe i 2000 inlägg ändå.

Det har varit en rolig tid, det här. Jag har knutit en del kontakter och mitt bloggande har, trots att det når ut till en väldigt liten läskrets, gett mig en del fördelar. Men nu är det slut på´t. Vi bryter här. Kanske återkommer jag någon gång, men då förmodligen på en annan plats. Nu ska jag istället satsa på att utveckla en internetcommunity. Jag tänker mig något där man kan söka upp sina vänner och kommunicera med varandra, både via privata meddelanden och snabba små uppdateringar. Man ska kunna spela små roliga spel och dela med sig av bilder. Jag siktar på att bli världsomspännande. På återhörande.